Aftonbladet – 2 mars 1850, sida 3

— Redaktionen har blifvit anmodad införa Aftonbladet följande underrättelse och redovisning: Öfverste Aminoffs grafvård på Marstrands kyrkogård. Vid aflidne öfverbefälhafvaren på Carlstens fästning, ifversten och svärdsordensriddaren Gregor Adolfsson Aminoffs begrafning utgick från de dervid närvarande garnisonsofficeraaie en inbjudning ) till alla de kamrater, som under hans befäl varit tjenstgörande på Carlsten, Alt såsom en gemensam gärd af deras aktning och saknad resa den aflidne en grafård. Bestyrelsen, som haft sig verkställigheten häraf anf;rtrodd, får nu, sedan alla anteckningslistor och räkenskaper hunnit inkomma, härmed för alla i företaget ineresserade, afgifva sin berättelse och redovisning. Den 44 sist). Juli, årsdagen af bataljen vid Lappo, ut marcherade hela den tjenstfria delen af garnisonen från Carlstens fästning till Marstrands kyrkogård, åtföljd af stadens magistrat och borgerskap samt en stor del på stället vistande badgäster, och formerade kring en på afidne öfverste Aminoffs graf derstädes upprest minnesten öppen fyrkant, hvars fjerde sida intogs af processionen och de talrikt församlade åskådarne. Efter ett kort tal al kommendanten, som i minnet återkallade den aflidnes förljenster, fästades af befälhafvarne för garnisonens olika vapen på grafstenen de framför processionen af motsvarande infanteri, ingeniöroch artilleri-underofficerarne burne grafvårdsemblemer af bronceradt gjutjern, nemligen elt svärd, den aflidnes vapensköld och en lagerkransad hjelm under kanonsalut från föstningen och generalsalfva af de paraderade trupperne; hvarefter defilering skedde förbi grafvården som af befälet saluterades. Den aflidnes enka, fyra döttrar och yngsta son åsågo under djup röre:se och erkänsla invigningen från den invid kyrkogårgen belägna skollokalen, hvarefter de nedgingo och blomsterströdde grafkullen. Grafstenen har, förutan namn, födelseoch dödsår, denna upphöjt huggne inskrift: Vården tolkar garnisonernas höga aktning, djupa aknad. ) Till de kamrater af armeen som under öfversten och riddaren Gregor Adolfsson Aminoffs befäl tjenstgjort å Carlstens fästning! Det blef vår, undertecknades sorgliga lott att egna en älskad befälhafvare den sista tjensten, i det vii dag med de krigaren tillkommande äreoch sorgebetygelser i grafven nedsänkte hvad jorden ägde qvar af öfversten och svärds-ordens-riddaren Gregor Adolfsson Aminoff. Vi lifvades härvid af den hugrande tro, att ingen af de många, som före oss här varit i garnison under hans öfverbefäl, skall neka honom samma känslor af hög aktning och djup saknad, som vi sjelfve bysa; och tro Oss gå hvars och ens önskan till mötes, då vi inbjuda att resa den aflidne en grafvård såsom enbällig hyllning åt dens minne, i hvilken alla, som på denna afskilda och omilda ort varit hallace till en trägen och ansvarsfull tjenstgörin2, funnit en rättvis och välvillig befälhafvare, som visste att utan eftergift för tjenstens fordringar lifva och litta den, — en, husfader, inom hvars familj hvar och en med välvillig gästfrihet mottogs och väl trifdes, .— en bildad och mångerfaren kamrat och vän. v Men hvem kan framkalla dessa fredliga minnen utan att ihågkomma att öfverste Aminoff var enaf de tappre, hvars blod fordom flöt för en älskad fosterbyggds försvar och att han af trohet mot konung och fädernesland lemnade den sitt kära Finland, och alla der uppspirande förhoppningar för att i Sverge få sin graf. Lätom oss då hägna den, i det vi på förfäders vis der resa en sjelfklufven sten, och lätom oss derpå till hvila hänga svärd och vapensköld, gjutne i jern såsom bifogade ritning visar . Om de officerare och civila tjenstemän, sm här va it farnisonerade under öfverste Aminoffs befäl; hvardera med 4 rår bko bidraga till en dylik minnesvård, så hoppas man crhålla tillräckligt medel att den hekosta, dock vore önskligt alt insamlingen derctöfver medzsäfve friköp af grafstället på Marstran:is hk ärd under 30 å 50 år, grafvens hägnad Cu vx so framtida underbåll. Redovisningen enklast och till a dyrbart bevis på kamrate man få bevara den. . Carlstens fästning den 22 Oktober 1847. s tillzifvenhet för dess Namn.