Aftonbladet – 2 mars 1850, sida 1

JUL-FERIERNA. 5) NOVELL AF S. S. BLICHER. VIILSJÖKAPTENEN. Påföljande natt vaknade jag händelsevis helt hastigt och blef en ouppsåtlig åhörare af ett samtal, . hvars innehåll alltför mycket ingriper i denna berättelse, att jag icke skulle göra mina läsare bekanta dermed. Bröderne, som säkerligen trodde att jag fortfarande sof, genomgingo sina vigtigaste lefnadshändelser. Den äldre hade troligen vid mitt uppvaknande nyss slutat framställningen af sina; ty jag hörde honom då säga: sådan var Försynens outransakliga ledning med mig, käre broder. Förtälj du nu mig uppriktigt, huru det kommer. sig, att du, med så stor Guds välsignelse, aldrig fått i sin-net att gifta digl! Det är lätt sagdt, svarade den yngre; derföre att jag icke haft lust till någon, utom en enda; och henne kunde jag icke få. Men denna endax, sade konrektorn, hvem var hon? Hvarföre fick ni icke: hvarandra? Låt mig höra det i ett sammanhang ! Nå väll! efter du önskar det, sade brodern: Jag hade återvändt från en kryssning under Kurilerna och låg i Peter Pauls hamn vid Kamtschatka, då order kommo från amiralitetet, att jag oförtöfvadt skulle gå öfver till nordvestkusten af Amerika, der göra några mätningar, och sedan taga närmaste vägen -— nemligen förbi Cap Horn och genom Medelhafvet — till en hamn i Svarta Hafvet, för att afgifva min berättelse. På denna resa måste jag, för haveri, anläipa en bamn i Medelhafvet, och der inträffade just, att jag blef — Glöm icke en omständighet! inföll konrektorn, när var det? Huru Jänge sedan? Låt mig sel, svarade sjömannen; det ör omkring tolf år sedan. — Nu, ser du, gjorde händelsen, att jag på denna plats råkade några resande förnäma ryssar; och de kommo ombord hos mig, och jag kom till dem på återvisit; och så gick det lustigt till en lång tid ) Se A. B. JA 46—A48, 50 och 31.