hvartill Östgötha-Correspondenten gjort sig skyldig; och kommer nu till det som ligger honom sjelf till last, hvilket det ingalunda är meningen att gifva till spillo. Ö. C. har anmärkt, att ins. bestämt tidpunkten för d:r Söderströms licentiatexamen ett år sedpare än den egt rum. Denna anmärkning är grundad; men att den origtiga uppgiften skett mot bättre vetande, såsom Ö. C. påstår, är en tillvitelse, hvars grundlöshet Ö. C. sjelf bort kunna inse. Ty under förutsättning att ins. velat genom den falska uppgiften missleda allmänna omdömet, måste han nödvändigt på förhand hafva tänkt sig, endera den påföljden att det origtiga blefve uppdagadt och vederlagdt, eller ock den, att det blefve förbisedt och finge gälla såsom sanning. Men i förstnämnde fallet borde väl äfventyret att skada den sak han ville försvara, hållit honom tillbaka från att framkomma med en uppgift som antagligen skulle vederläggas; och i hvilketdera fallet som helst, borde han väl kunnet visa större fintlighet, än att till föremål för sin osanning välja ett förhållande som, om det än finge gälla sisom sanning, icke det ringaste minskar d:r Söderströms meriter, hvilka den falska uppgiften ju skul!e hafva till syftermål att förrirga. Ins. kan emellertid härvid icke upderlåta att enmärka den fina diplomatiska takt Ö. C. ådagalagt genom att straxt efter anmärkningen mot den nu af ins. såsom origtig erkända uppgifien, fälla det yttrande, att det endest är från licentiatexamen som tjenståren beräknas, hvaraf man lätt skulle kunna ledas till den föreställningen att ins. genom framskjutandet af tidpunkten för d:r Söderströms licentiatexamen, velat beröfva bonom ett helt tjenstår. Sådant är emellertid icke förhållandet; ty då d:r Söderström först nära 4,, år efter aflagd licentiatexemen inträdde i staters tjenst och någon tjenstårsberäkning för bonom icke före detta inträde kan kemma i fråga, så blir det för bedömandet af hans meriter alldeles likgiltigt, butuvida han blifvit till licentiatexamen admitter:d 4836 eller 4857. Om ins:s afsigt således varit at skada d:r Söderström, kunde han aldrig burit sig oskickligare åt, än då han till medel för sitt skadebegär valde en så oskadlig uppgift. Denna uppgift härleder tig icke hel!er från en så låg afsigt, utan helt enkelt från ett skriffel vid kopieringen 2f den meritförteckning som af sunghetskollegii orsbudsnan till rigtigheten vi:sordad legat till grund för föredragnipgen inom sundhetskollegium och seder: eta till landsförsvarsdepartementet ingått, dertid 4837 kommit att skrifveas i stället för 14836. Villig att erkänna och afbedja detta ofrivilliga fel, bvilket O. C. kallar en mot bättre vetande gjord uppenbar osanning, avhåller ing. att få qvitta detsemma mot ett lika uppenbart, hvartill Ö. C. gjort sig förfallen törande d:r, Söderströms löneinkomsier såsom bataljonsläkare. Ö. C. påstår neml. att dessa uppgå till endast 230 rdr bko, då de likväl utgöra 575 rår 8. m. Stora män de kunna också fela,. (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGEoc POLISSAKER. Sistl. gårdagsafton begärde bokbållsren Ströberg polisbetjeningens handräckning med anmälan, att han uti sin i buset AM 1 uti Pipbruksgränd belögna bostad, qvarhållil en qvinsperson, hvilken ban påträffat bärande uti ett förkläde 42 dussin Ströbergs busbonde tillhörige lerpipor. Vid polisbetjeningens ankomst igenkändes nämnde qvirsperson vera den förut för stöld straffede Christina Björkegren. Björkegren, som förut samma dag på f. m. varit synlig uti huset, bärande något i sitt förkläde, tillfrågades härom, men nekade; och då Ströberg i anledning deraf gjorde visitation, saknades omkring 24 dussin af nämnde lerpipor, hvilka sannolikt blifvit stulne af Björkegren. Polisbetjenirgen inmanede B. i hökte. — Sjömanshustrun Cathrina Skragge ber anmält, att jungfru Sofia Charlotta Lundgren, som serit boende hos Skragge, natten till sistlidne söndag blifvit häftigt ilamående, cch förliden gårdagsmorgon aflidit — Förliden gårdagsafton kl. ?,44 ånmälte bruksförvaltareenkan Maria Thunberg, boende uti huset M 40 vid Lundtmakaregatan, att en qvinsperson derstädes var qvarhållen, hvilken brutit ett lås från dörren till vinden uti nämnde hus samt tillgripit en mängd diverse Jinnekläder, uppbängde till torkning. Vid polisbetjeningens ankomst igenkändes ifrågavarande qvinsperson vara den förut för stöld straffade Anna Enberg. Vid visitation befanns en del af kläderne redan bortburne, hvilka Enberg, på fråga, erkände sig hafva bortstulit och förvarat uti en vedbod i huset AM 43 vid Träskplan, hvarest kläderne äfven anträffades. Enberg itmanades af denna anledning i Castenhoffshäktet. — En handlande af judiska nationen, Mendelsson, bar i dag inlemnat ett memorial till poliskammaren,. hvari ban beklagar sig deröfver att en dräng på öppen gata slagit henom om munnen med ett stycke läsk, samt begär att karlen derför måtte näpsas. — Umeå. Till länshäktet härstädes har en guldsmedsgesäll och f. d. gränseridare Carl Svedman jemte dess hustru blifvit införpassad, för det han innehaft och utprånglat en falsk bankosedel å 42 sk. valör. Bemälde Svedberg har sedan Maj förl. år uppehållit. sig i Burträsks socken. mn a Rn rer ra nere nn