kats: i följd hvaraf det konstitutionella statsskicket måst inställas derstädes. Enligt sednaste berättelser från guvernören hade dock steg till detsammas återinförande begynt vidtagas; och såsom svar var befallning gifven att återställa det konstitutionella systemet omedelbart efter befallningens ankomst, i fall utsigten då fortfore att vara förmånlig. Lord Russel omnämnde helt kort de sednaste tilldragelserna på Jamaica och i Guyana, och att den kommerciella förlägenheten jemte de politiska oroligheterna derstädes vore nu mera i lyckligt aftagande. Han slutade sin öfversigt med omförmälandet af några få svaga försök att popularisera förvaltningen af Trinidad och Malta. Med kolonialväsendet hade frågan om landsättningsplatser för brottslingar, som dömas till transportation, kommit i ett bedröfligt sammanhang. Mot lord John Russels egen åsigt, hade parlamentet yrkat straffångarnes afsändande till zolonierna allt framgent, och oaktedt upphörandet af dylika sändningar till NewSouth-Wales visat sig högst välgörande för denna kolonis trefnad och förkofran. — Den i Cap-kotonien uppkomna tvisten härom hade, såsom redan blifvit tillkännagifvet, slutats med fångskeppets Neptuns afgång med sin fånglast till Van Diemens Land. Den i alla kolonierna tilltagande vederviljan emot straffångars ditförande, och nödvändigheten för moderlandet att finna plats för landförvista straffångar, samverka försvårande mot alla framtida nybyggen. Befolkningen i Storbritanniens kolonier har hittills bestått af tre särskilda klasser: först sjelfständiga utvandrare, vidare de på allmän bekostnad utflyttande fattiga, och slutligen förvisade straffångar. På sjelfständig utVandring till Amerika hade enskilda personer inom Storbritanmen förlidet år bekostat halfannen million pund sterling: ett belopp, som styrelsen icke skulle kunnat anslå till understöd för utflyttningar, utan att föranleda betänkliga missbruk. :Talarend trodd2 att man borde finna sig belåten med utvandringsbestyren nu till Australien och Nya Zeeland; man hade redan gått långt i tillfredsställandet af ett stort samtidsbehbof: nämligen fritt utrymme för den möjli gen öfverflödande arbetskraften i moderlandet, men utan att förutsätta någon slösaktig utskyffling af särskilda klasser från deras hem (without requiring a wholesale shovelling out of any class of individuals from their home). Det ministeriella förslaget blef icke utan anmärkningar bordlagdt till diskussion. Bland inkasten utmärkte sig i synnerhet de af sir W. Molesworih. Han påstår att Australien vore fullt befogadt att misstro kolonialstyrelsens löften om emancipation, och anförde såsom grund härtill flera föregående löften af dylikt slag, som ata hade blifvit svikna. Kolonisterna klagade att de voro öfverlåtna åt byråkratien, och hade -fåfängt påkallat parlamentets mellankomst -mellan sig och den allrådande kolonialministern. Cap-holonien var missnöjd; Port Philip hade afvisat straffångarne; Canada hade anfört svåra besvär mot sin guvernör, — från alla håll förspordes klagan, ådagaläggande att hela kolonialsystemet är bristfälligt och påkallar en genomgripande reform. De kolonier, hvilkas talan Reformassociationen fört, voro samtliga missbelåtna med bristen påsjelfstyrelse, med kolonialdepartementets inblandningar och med påförseln af straffångar; mot intet af dessa hufvudorsaker till missbelåtenheten ansåg talaren någon verklig hjelp erbjudas af de nu föreslagna förändringarna. Den enda säkra utvägen vore att tillåta kolonierna sjelfva stifta sina grundlagar. Godtycklig mellankomst härvid från kolonialdepartementet hade varit ursprunget till de förfärligaste missbruk; och likväl skulle denna mellankomst fortfara, enligt det nu framställda förslaget. :Kolonialdepartementets ansvarighet inför parlamentet var — sade den hedervärde baronetten — i praktiken en farce; kolonialsystemet nu består i en missledd styrelse, ansvarig inför en bristfällig sakkunskap. M:r Labouchere instämde med dem, som betraktade en fri styrelse, i dess mest fullständiga utveckling, såsom den tjenliga och tillbörliga för kolonierna. PSedan åtskilliga andra ledamöter dels gjort anmärkningar, dels anmält sin afsigt att frumställa amendementer vid förslaget, antogs det till diskussion och skulle åter uppläsas den 11 Februari.