Aftonbladet – 28 februari 1850, sida 1

ren för-att fråga--omherrarne icke hade tid att spisa, men erböll endast korta och obestämda svar, Till slut kom busbonden i huset med en jagtpiska i handen och dref oss till bords. Det var serdeles roligt. att se på Fiejler (vår kapellmästare) och kronfogden, medan de mönstrade hvarandras musikaliska skatter: händer och ögon i oupphörlig rörelse; afbrutnha utrop; såsom: skönt! präktigt! den ska vi tal småtäckt! extral, o. s. v. Sist kom Fiedler fram med en splitterny komposition, som han med en högdragen min höll kronfogden ända upp under. näsan och som afpressade denne ett a... hl som gick igenom flera takter och som slutades smorzando. Det smakar honom ! ropade-kammarrådet. Det tror jag nog,, inföll Fiedler, det är en ny qvartett för fyra violiner.n Men huru skole vi kunna ge den? frågade den förre i sorgsen, nästan gråtande ton. pVisst skole vi det, svarade den andre; ni och jag och assessorn och — herr rektorn; han kan, det vet jag, Bravo! ropade kronfogden med ett förnöjdt leende emot mig — men hvad är som ligger der? Hm, sade Fiedler, det är någonting som vi ej kunna begagna; det Lar blfvit inlagdt bland det öfriga — en stor italiensk aria med ackompanjemang af violin, violoncell, fagott och oboe. Instrumenterne ha vi nog, men hvarifrån få vi solon? ,Det vore möjligt, att Alice kundex, inföll den ena mamsell Hansen; hon sjunger många så der fasligt långa stycken — jag skall gerna visa henne den., Ja, gör det, min bästa mamsell Hansen! ropade kronfogden; men Fiedler sade: Pytt! Ska vi försöka qvartetten? — Den gick, dock icke utan åtskilliga småfel, hvarvid -stadsmusikenten muttrade eller stampade i golfvet. Alla af sällskapet, som ej förstodo eller ej synnerligen tyckte om musik, smögo sig småningom bort för att egna sig åt ett annat slags spel, nemligen kort och tärningar. Och sålunda blefva vi. konstens idkare, med några få