Aftonbladet – 27 februari 1850, sida 2

less och det allmännas nytta. UTRIKES. FRANKRIKE. En Pariserkorrespondent yttrar följande: Den stora valagitationen till de förestående sompletteringsvalen har begynt under de sista ifliga karnavalsdagarne. Men maskeradbaler ch andra baler hafva så upptagit de större okalerna i Paris, att det demokratiska partiet icke kunnat öppna sina förberedande församlingar före ask-onsdagen (den 13 Febr.) Sålunda gå åter några dagar förlorade af de fyra veckor, under hvilka församlingsrätten å nyo kan ututöfvas och pressen blifva fri. Parisaren uppoffrar emeliertid hvarken valagitationer eller revolutioner för karnavalen; Cancan tar visserligen ut sin rätt ända till ask-onsdagen; men derefter öppnas ock de politiska tribunerna. Paris har som bekant tre representanter att välja. Hittills har emellertid intet parti utvecklat sin fana; bittills hafva inga namn blifvit uppställde såsom lösen. De förestående valens betydelse, under Frankrikes nuvarande tillstånd, är så klar, att knappast e t ord mera derom behöfver: sägas. Här är fråga om mer än det eller det franska partiets seger. Resultatet af dessa val, och isynnerhet deras utgång i Paris, kan blifva af europeisk vigt. Fråga är om folkandans fredliga och lagliga demonstration emot kammarmajoritetens och verkställande maktens hela yttre och inre politik. Fråga är att genom dessa val visa, att folkets kärna ogillar hela det ovärdiga system, hvarmed den lagstift:nde församlingen och presidenten Bonapartes regering allt sedan första begynnelsen sökt korrumpera och betvinga det franska folket. Frå ga är att visa, det Frankrikes folk icke viil vara ansvarigt för sin regerings ovärdiga intriger. Fråga är att visa regeringslystne äfventyrare hvad folket tänker; fråga är att uppfyila alla europeiska nationers folkparti med nytt förtroende för Frankrikes folk. Sådan är dessa vals betydelse. Den parisiska demokratien kan vara säker om se,ren, så framt den blott icke låter sig sprängas genom sina motståndares verktyg, hvilka bete sig såsom ultrademokrater och derigenom såka skilja bourgeosien och prolelariatet, alt de särskildt organisera en politisk-republikansk och en ultra-socialistisk valagitation. Men en sådan söndring bringar allt i fara, och i sådant fall har man ingenting att hoppas, så vidt man icke möjligen kunde räkna derpå, att söndringen cch det ömsesidiga misstroendet mellan legitimister, orleanister och bonapartister är ännu större än bland demokraterna. Alla förnuftiga personer arbeta emellertid på att förekomma den antydda söndringen inom folkpartiet. Bourgeoisiens och proletariatets intresse måste förenas, hvad valkandidaterna beträffar, och socialismens extrema riktning måste desto mer trängas tillbaka, som det för närvarande icke är fråga om en organisation af samhället, utan om konstitutionens försvar, om folkets demonstration mot de maktegandes nedriga ränker, mot äfventyrareplanernas skamlöshet, mot regeringspolisens brutaliteter. Bergets majoritet har adopterat denna åsigt och endast Barbes och Blanquis vänner arbeta måhända den, röda reaktionen i händerna genom att i närvarande ögonblick vilja organisera en valpropaganda för ultra-socialismen. Att undvika söndring mellan de parisiska faubourgs och den egentliga bourgeoisien är tills vidare det vigtigaste af allt. Dertill måste man framför allt önska, att folket i Paris icke låter locka sig af de utmaningar från polisens sida, som sannolikt förestå på Februari revolutionens årsdag, den 24 Februari. Isynnerhet i bonapartisternas och orleanisternas läger kan man tydligen förnimma en from önskan att kunna reglera, valen i Paris genoi förnyadt beligringstillstånd, liksom man redar reglerat dem i Lyon., De departementer, inom hvilka de nya va len skola företagas, höra nästan utan undanta till de östra och södra delarne af Frankrike der just gäsningen synes vara starkast. De vidsträckta befäl, som blifvit öfverlem nade i fyra generalers händer, anses nästa! såsom förberedelse till ett allmänt belägrings tillstånd öfver hela Frankrike. IL. Napoleoi gör sig på detta sätt skadeslös derför att kon Istitutionen förbjuder honom att sjelf, såson Ipresident, i egen person föra högsta befälet öf (ver trupperna. Han har till och med vari Ibetänkt på att afsätta general Changarnier, der Iföre att denne afrådt en statskupp. Hittill har dock kejsarens brorson, icke vågat sig p Idenne reaktionens stödjepelare. General Castellane, som nu fått icke mindr än 16 departementer under sin inspektion, an ses såsom en af de ifrigaste bonapartister. Romieu, som blifvit förordnad till utomor dentlig kommissarie öfver Elsas, är redaktör a den mycket omtalzde tidningen Le Napolton och i öfrigt ex af bonapartismens öfvermodi gaste äfventyrare. I Till alla Frenkrikes hufvudorter ämnar ma sända dylika utomordentliga kommissarier,, sö -ger en tidning. Hela Frankrikes jernvägssy jSt m är militäriskt ockuperadt. Oerhörda hän ; massor kunna framforslas till hvarje vigtigar ort. Så sammandrages t. ex. för alla hände!