Aftonbladet – 26 februari 1850, sida 1

JUL-FERIERNA. KOVELL AF S. S. BLICHER. N Denna sorgliga berättelse gjorde så djupt intryck på mitt sinne, att min iubildningskraft icke lemnade mig någon ro, utan förde mig från den ena scenen till den andra, från enklingens tomma boning, till likrummet i Kiel, till den olyckliga qvinnan på det sjunkande vraket, huru hon förtviflad trycker barnet i sin famn och ropar till himlen om frälsning, tills böljan qvälver hennes röst och sluter sig öfver begge. Jeg blef slutligen så ängslig till sinnes, att jag ämnade gå upp att kläda mig, för att blifva dessa föreställningar qvitt Jag reste mig verkligen och kastade ögat på den ömkansvärde mannen — han sof! — Gud vare lofvad! suckade jag med lättadt hjerta, nsom skänker oss lindring och lisa öfven för de tyngsta sorger! Han låter den helande tiden framgå öfver dem alla; den jemnuar, glät tar och öfvertäcker dem, såsom hafvet gär med dem, det tager ned i :itt djupa sköte.n — Nu njöt jag omsider en timmes slummer. Då jag vaknade, rann väl berättelsen mig genast i tankarna; men det förekom mig nu, som om händelsen blifvit mycket äldre, som om det redan var längesedan j2g hörde den omtalas, och stärkt till kropp och själ! stod jag upp, för att nedskriva några anmärkningar rörande de gamla Romarnes jagtförlustelser. Under min slummer hade det blifvit eldadt i kakelugnen, och det var tyst omkrig mig. Jag tände ljus, satte mig att skrifva, och hade just slutat då betjenten anmälde, att löct var intaget i salongen. Klockan slog sju. ) Se A. B. JM 46 och 47. 1