Aftonbladet – 23 februari 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNER. I ;nya Skånska korrespondenten, från Lun läses följande: ARCHAOLOGISKT. I Wemmerlöfs församling på egorna till Wem merlöfs by och fideikommisset Karleby, der dess gränsa till hvarandra, ligga åtskilliga större högar hvilkas temligen noga afmätta afstånd ifrån hvaran Idra i en någorlunda fullkomlig cirkel, jemte belä genheten icke långt från Östersjön, tyckes antyd lemningar från en långt aflägsen forntid. Ref. ha icke kunnat finna dem af någon undersökta elle beskrifna. Att de likväl äro Grafvårdar, har del för några år sedan blifvit uppdagadt genom en urnq och några flintvapen i en af högarne på Karlcb; egor, dels sistl. sommer blifvit genom ett nylt fynt bekräftadt: men att de också utgöra ett mornumen af vidsträcktare historisk och archäologisk betydelse tyckes med fog kunna antagas deraf, att på cgorn: till Sophielust i Norr om desse högar på någr: 4000 alnars afstånd befinnas i en krets 43 st. större stenar på en annars stenlös, högt belägen ljunghed hvilka antagligen utgjort en Domring, ehuru läge af några blifvit rubbadt af skattgräfvare. I grannskapet af denna plats fanns, vid stenbrytning å egor: ne till Wemmerlöf, sistl. år den 3:dje Sept. ett myc ke! oxideradt, dock i öfrigt väl bibehållet bronzsvärd på ungefär !, alns djup i ett öfvermylladt stenrör som i det närmaste utgör centren af den krets, i hvilken de öfriga kullarne äro belägne. Bemälte svärd, som är rakt och tveeggadt i likhet med en vanlig värja, 20 tum långt utom fäste-tången, 4 drygt tum bredt ofvantill och ytterst skarpt i eggen fanns liggande på en hög af bok-kol och brändes menniskoben. Icke en enda bit af någon urna på: träffades här; men 2 å 3 alnar derifrån på samme och ännu lägre djup fanns en stor mängd kol och brända ben, blandade med stumpar aflerkärl, som vid närmare påseende och hoppassning befunnos vara lemningar af de så ofta i jorden förekommande; grafurnor. Huru vidlyftigt omfånget af nämde kummel ursprungligen varit kan numera icke afgöras, sedan mycken sten deraf blifvit bortförd, och kringliggande åker gjort betydlig inkräktning på dess vidd, som likväl ännu har en diameter af upgefär 23 steg, och kan från högsta Punkten antagas till 3 alnars djup utgöras af kullersten, En del lera tycktes förråda åtminstone en slags sammanpackning af kullerstenarne närmast under och öfver svärdets förvaringsställe. Hyad som härvid föreföll mest anmärknings värdt var dock den omständigheten, att, under ytterligare varsam uppbrytning af sten och lera, straxt mot vester på en alns afstånd och 4 !, alnsdjup under ytan påträffades en upprättstående fMlissten 4 ), aln hög, 40 tum tjock af den allrapåtagligaste likhet med ett skeppsroder, hvilken sten, vid fortsatt undersökning, bade sitt motstycke på några alnars afstånd från den förre, båda med rigtning i norr och söder, samt så lika hvarandra, att de svårligen kunna åtskiljas. Mellan dessa låg metallvärjan med rigtning från vester till öster. Alt metalivapnet påfanns i denna hög, som ligger endast 3 å 400 alnar från den i hvilken flintvapen blifvit funna, och att alla 7 eller 8 kullarne utgöra en krets omkring den förstnämnde tyckes gifva fornforskaren giltig anledning till deras närmare undersökning. — SVENSKAN I NorGr. Under rubriken Curiosum berättas i ett norskt blad följande: För två år sedan anlände till Bergen en svensk dame reslig och starkt bygd, med skarp blick, något grofva lineameater och en viss spänstighet i hela sitt väsen, sådan man ofta finner hos mycket eldiga fruntimmer. Händerna voro något stora, men väl formade och fylliga. Hon var danslärarinna och kallade sig ::ll Helmuth. På hufvudet bar hon alltid en liten nätt hvit sidenhatt och derunder en hvit bindel kring hakan. Med sig hade hon en tioårig flicka, som talade väl norska, dansade bra solo och derigenom inbragte rätt goda inkomster, utom dem som mamsellens dans skola kunde gifva. Man gissade allmänt, att barnet var mamsellens egen dotter. En vacker dag efterlystes från Christiania ett bortkommet tioårigt flickebarn, och mamsellen sjönk hastigt ned från den förmodade modersvärdigheten. Båda lemnade Bergen; och lagen ordnade förhållandet. Men dansen mäste ortsättas och i fjol kom mamsellen ensam tiilbska ill Bergen. Dansskolan ville ej gå med alldeles amma fart som förut, och mamsellen anlitade i ysthet sin i tidigare år inhemtade färdighet att sy kor; en gammal gumma köper i hemlighet läder och skinn åt henne och säljer de färdiga plaggen. Men ack! mamsellen begynte få smak för starka aker; mamsellen börjar ragla på gatorna, stannar msider i en rännsten och föres i arrest, der vederVörande upptäcka att mamsell Helmuth är en förupen svensk — skomakarpojke med vackert svart kägg och en rask och nätt, men för en karl något iten figur. (P. T.)