Aftonbladet – 23 februari 1850, sida 2

Valalluv uYyrvrdltlellar Aa UTRTDLe ne UTRIEES. DANMARK. Den preussiska noten angående danska trontalet, som vi i går lofvade meddela, är af följande lydelse: I det trontal, hvarmed konungen af Danmark den 30 öppnade danska riksdagen, finnes en passus, som är egnad att visa Danmarks förhållande till Tyskland och isynnerhet till Preussen, i falsk dager, och som ålägger mig nödvändigheten att uttala mig derom för Eders Högvälborenhet. Den lyder så: Annu är kriget icke slutadt, utan blott inställdt; dock hoppas jag, att de började underhandlingarne skola föra till det önskade målet, blott icke vilseiedda undersåter finna understöd hos en större makt., Att det med denna större makt endast kan menas det tyska förbundet eller Preussen är alltför klart, för att den kongl. regeringen skulle kunna låta det gå oanmärkt. Hon måste alltså erinra derom, att Preussen fört kriget liksom underhandlingarne i tyska förbundets namn och uppdrag, men ait tyska förbundet öfvertagit begge delarne för att skydda de ietsamma, i afseende till ett förbundsland, tillkommande rättigheter, hvilkas iakttagelse det redan fordrade i förbundsbeslutet af den 47 Sept. 1846. Om ett understöd åt vilseledda undersåter under konungen af Danmark, såsom sådan, och i deo egenskap hvari han stod till den danska riksdagen, har aldiig varit fråga och kan under inga omständigheter blifva fråga, efter da rättsenligt bestående och tiilräckligt bekanta förhåliandena; och den kgl. regeringen mäste högtidligen reservera sig mot hvarje sådan tolkning. Det tyska förbundets och, i dess namn, Preussens, förbindelse att göra hertigdömet Holsteins rättigheter såsom förbundsstat, inclusive dess förhållanden till hertigdömet Slesvig, gällande, kan dock för sig icke vara tvifvelaktig: och är rättigheten dertill dessutom erkänd af H. M. Konungen af Danmark derigenom, att han ingått i förhandlingar derom med tyska förbundet och Preussen. Fakta äro så klara, att ofvanstående satser icke behöfva någon vidare utveckling; men jag har, för möjligheten af en oriktig uppfattning, icke bordt underlåta att erinra om dem, och anmodar derföre Eders Högvälborenhet, att läsa denna note för den kongl. danska ministerpresidenten, samt gifva honom en afskrift deraf. Berlin den 6 Jan. 18530. (Undert.) Schleinilz. Det inses lätt med hwvilket intresse man i Danmark önskar känna, hvad svar danska mi nisteren afgifvit på demna not; och danska tidningarne undra, om äfven detta först skall blifva kändt för danska folket genom utländka tidningar. FRANKRIKE. På boulevarderna och de förnämsta gatorna såg man den 10 och 11 talrika folkmassor röra sig och de vanliga karnevalsnöjena ega rum, utan att lugnet på något ställe stördes, hvartill måhända de ansenliga truppmassor bidrogo, som då och då tågade af och an. Den stora fastlagsoxen (boeuf gras) har hållit sitt tåg utom sjelfva staden genom Batignolles, Montmartre och La Chapelle, hvarvid denne nye Cesar åtföljdes af en otalig folkmassa och den vanliga karnevalistiska omgifningen från Ludvig XYV:s tid. Pena feta oxens svit bestod af folk, som föreställde mousquetärer från Ludvig XVI:s tid, gardister från Carl VI:s tid, ryttare från Ludvig XV:s tid, trumslagare från Carl IX:s tid, hussarer från kejsar Napoleons tid, montenegriner m. m. Antalet af de karnevalsbaler, som gåfvos natten efter fet-tisdagen, uppgifvas till 1500 a 2000, och tros hafva varit besökta af 3 a 400 000 personer. Kejsarens af Hayti charge daffaires har beklagat sig hos regeringen deröfver, att man på maskeradbalerna förlöjligade hans monark. Hans besvär bafva blifvit hörda och polisen har vidtagit åtgärder att förhindra dylikt upptåg. Polisen har äfven från flera maskeradbaler utvisat sådane masker som karrikerat regeringens trotjenare Veror, utgifvaren af Constitutiornel. Genom dekret af republikens president hafva 8 matroser och kanonierer, hvilka äro de enda som återstå af besättningen på le Vengeur och deltagit i den hjeltemodiza striden den 13 Prairial år II, blifvit utnämnde till riddare af hederslegionen. Som det demokraiiska partiets kandidater i Paris nämnas Emite de Girardin, Billault och Madier de Monjan. Från flera departementer ingå oupphörligen underrättelser om att prefekterna afsätta den ena folkskolläraren efter den andra.