Aftonbladet – 23 februari 1850, sida 1

JUL-FERIERNA. NOVELL : AF S. S. BLICHER. I. SNÖVÄDRET. Trettio år gammal blef jag utnämnd rektor i en småstad på Jutland. Jag tillträdde mitt embete påsktiden, och dock var jag vid julen ännu icke gift, icke ens förlofvad. Det tör ej vara så lätt att förklara ett sådant underverk, så mycket större, som jag ej atlenast dyrkade de allvarliga Muserna, utan tillika var en nitisk offerprest i deras muntra systrar Thalias, Terpsichores och Evterpes tempel. Utan mythologi: jag var förste violinist vid alla konserter, förste älskare vid våra sällskapsspektakier:; och det var den allmänna meningen hos alla stadens unga damer, att d.t aldrig hade någon riktig fart raed Figaro och Molinasco, så framt icke rektorn anförde dem. Det led till julen. Jag hade fröjdat mig åt ett par veckors otium, i tanke att under denna bid få fullända mitt gradual-specimen: cOm de gamles sällskapsnöjen; men helt oväntadt blef Jag bjuden att deltaga i nutidens. Kammare rådet Hansen (jag gifver honom detta namn emedan så många böra det och jag är en hatare att de mystiska , som så obehagligt afbryta läsningen) från Ulfvedal, som hade en son i skolan, kom till staden för att hemta gossen hem, och bad mig med så öfvertalande vänlighet att göra sällskap, att jag omsider samtyckte, dock med vilkor, att bli befordrad hem så snart jag önskade det. För den möjligheten att tiden stundom komme att bli mig lång, försåg jag mig med en duodesupplaga af gamle Gellert. Så snart jag samtyckt, sade kammarrådet: Måtro vi icke kunde tubba konrektorn att följa med? Oceth alla magistrarna också, pappal tillade sonen. : Detta infall sattes genast i verket, och då jag, på begäran, använde mina hona officia, fingo vi ja hos dem alla, med une