Aftonbladet – 22 februari 1850, sida 3

ska staden Ljdorno, och förmenat att Morgonblade skulle känna. detta,.då Livorno icke ligger så.serde: les. långt ifrån: de.Pontinska träsken; men nu -fin ner many; catt-.-Eeghorn lärer Vara Bågon betydafide stad i-sjelfva England. — I dag åter beskrifver Mor gonbladet en fest hos franska nationalförsamlingen; president, Dupin, hvarest en buffet af fabellös ri kedom prunkaden, 8c. — METtEor.: Den 13 dennes kl.. omkring half. 6 e. ms-observerades i Rasbö (47, mil NO. frå: Upsala) en meteor, hvilkens diameter syntes lika mec halfva måndiametern, och hvilkens färg var en skift ning mellan rödt och gult. Meteorens Jopp had riktningen från NV. mot SO., och lika bastighet son de vanligaste s. k. stjernfallen. Luften var nästa öfver hela hvalfvet uppfylld af mycket tunna oci geromskinliga skyar, ur hvilka litet fin snö föll. Vin den var en sakta blåsande NV. Thermometern vi sade 4 grader under fryspunkten. — PASSYSTEMET I FRANERIKE. Såsom mar känner har en stor skilnad varit rådande mellar föreskrifrerna om pass för resande i Frankrike och i E-gland. I det sedrare landet frågas aldrig efte pass om man vill resa från ena ändan af riket til den andra; i Frankrike åter har tidtals mycken nog: granhet varit fordrad i detta hänseende. Nu hafve dessa för resande besvärliga föreskrifter blifvit föl trafiken mellan de båda länderna lindrade i så måtto att franska konsulerne i England fått tillstånd at utgifva passkort som gälla för en månads resa : Frankrike och hvilka vid efterfrågan blott behöfve uppvisas utan påteckning i passkontor o. s. vV. — Kongl. Bibliotheket i Berlin har gjor en i sitt slag kuriös samling af alla brochyrer, flyg blad och karrikstyrer som utkommo i Wien unde året 1848; det har redan förut en samling af all dylikt som under samma tid utkom i Berlin. — EN ANDEBESVÄRJARE. Wirtemberg är, såsom bekant, sedan Eschenmaiers tid, andebesvärjar: nes land. En tidning derifrån meddelar nu slutpro: tokollerna tillhörande en process, som nyligen blifvit anställd inför jurydomstolen i Täbingen emot er viss Kitterer, anklagad just för andebesvärjelse och trolleri. I dessa protokoll läses bland annat: Redan hade det rykte utbredt sig, att Kitterer med djefvulens biträde kunde frammana skatter Många menniskor strömmade derföre till honom Bland dessa befann sig äfven Michael Fischer från Obernau, som icke hade någonting emot att emot: taga penningar af den onde. Efter att Fischer meddelat sin hemlighet till flera penningsnikna personer i trakten, beslöto de sig samt och synnerligen at förskrifva sig till djefvulen. De underrättade Kitterer om sitt beslut, och denne förde dem till ruinerna af slottet Fremdecker. Här öppnade hen en port, som ledde till borggården, och ropade: Kom hit du djefvul i Guds mäktiga namn! Plötsligt svarade en röst ur buskarne: Hvarför orosr du mig? och derpå framträdde djefvulen. Kitterer: Jag vill låta dig veta, att dessa tre män begära penningar af dig — Den cnde: Har du deras begäran skriftligt uppsatt? — Kitterer: Ja, der bar du det. Dermed lemnade Kitterer papperet till djefvulen, som frågade: Huru mycket penningar vill detta folk hafva, och hvart skola de skickas? — Leopold (så hette en af bönderna): 100,000 gulden, som skickas till Michael Fischer i Obernau, huset MH 66 — Djefvulen: När viljen j, att de skola komma? — Leopold: Ju förr, dess hellre — Djefvulen: Nå, då skola de komma lördags patt kl. 40. Derpå lemnade bönderna till djefvulen 90 gulden, såsom en handpenning, som de skulle förlora, om de efteråt ville draga i betänkande att sälja sina själar för de öfverenskomna 100,600 gulden och taga köpet tillbaka. Då bönderna skulle gå, framträder en skepnad, till hälften hvit, till hälften svart, och ställer sig i vägen för dem. Kiuerer frågar: Hvarför visar du dig för oss, gode ande, och hvad vill du? Skepnaden svarade med en len röst: O, j män, hvad gören j, försynder er icke, vänder er icke till den onde! Skepnaden berättär vidare, hurusom den redan 3000 år vankat omkring som ande och väntat på befrielse. Ni skall blifva min befriaren, sade skepnaden, pekande på den bestörte Michael Fischer, jag var, då jag lefde, borgfröken och hette Theodora. För min befrielse erfordras 300 gulden inom 3 dagar, men sedan stå också 34 millioner gulden till ditt förfogande. Under detta samtal vi sade djefvulen det största raseri och ville flera gån ger störta sig öfver bönderna, men måste alltid på frökens befallning vika 6 steg tillbaka. Man tänke sig böndernas ångest! Med tillhjelp af flera i hemligheten invigda personer lyckades de sammanskrepa 300 gulden och gaf dem till fröken, som fordrade ännu mera, hvaremot hon på det bestämdaste lof vade uppfylla sitt löfte. Med bedragarnes tilltagande fräckhet vexte de bedragnes antal, hvilka man städs: under nya påhitt visste aflocka nya summor. Planerna lyckades dock icke alltid. Så till exempel tyckte en, att djefvulens röst liknade en menniskoröst, och ville derföre icke uppoffra några penningar, innan han sett den utlofvade millionen. Andra blefvo så bestörta vid åsynen af djefvulen, att de uppgåfvo alla vidare sammankomster. En,som gerna ville blifva af med sin hustru, hade förskaffat sig hennes namnteckning och öfverlemnade den åt den förmente djefvulen, på det att denne måtte få makt att taga hustrun. En annan gång uppmanade borgfröken Theodora, som då var åtföljd af ännu en annan qvinlig ande, som kallade sig Catharina, Michael Fischer att framträda. Hon ville nemligen gifve honom en kärlekens kyss. Michael framträdde, och hon gaf honom andekyssen på kinden och bskan. Denna scen rörde det öfriga sällskapet till den grad, att man, såsom en af dem inför domstolen uttryckte sig, kunnat höra dess gråt och suckar till närmaste by. Huru böndernas fantasi varit uppjagad, kan man sluta dGeraf, att de påstodo sig hafva hört dån, psåsom af en vagn, sett andarne skjuta upp ur jorden och djefvulen spruta eld o. s. v. Emellertid började slutligen sällskepet fatta misstroende till Kit.erer; det påstod, att han i tysthet höll med djefvuen, för att erhålla en skatt af denne, cch derigenom förhalade Theodoras befrielse. Derför uppoffrade bönderna, utan Kitterers vetskap, flera hundra sulden.. Af denna summa hade Catharina egenhäönligt tagit åtskilliga portioner, hvarvid de lättrogne bönderna tyckte sig se blå lågor slå ut från hennes ingerspetsar. Äfven fröknarne hade bittert beklasat sig öfver Kilterer, som, såsom de sade, var en lålig karl och tagit penningar af djefvulen, men lofvade slutligen att skatten genom flitig bön skulle somma i dagsljuset efter 44 dagars förlopp. Efter lessa dagars förlopp väntade hönderna under stor lädje de 34 mill. gulden: men när de icke kommo, olefvo de högst bedröfvade och förbittrade. Inger ljefvul visade sig sedan och inga andefröknar heler, och de bedragne hade således intet ennat sätt tt få ljus i saken, än att draga den inför domtol (G. H. o. S. T.) HANDELS-UNDERRÄTTELSER: Vexelkurser, ioterade å STOCKHOLMS BÖRS Fredagen d. 22 Febr.l: