FAN rn nn nn Under dessa omständigheter försiggick den afgörande omröstningen öfver den tyska för fattningens oåterkalleliga fastställande. Många i preussisk anda gjorda förändringsförslag antogos. Men deremot föllo 1:o det serskilda förbehållet för Österrikes ingående i tyska riket; 2:o det absoluta vwetot, till och med i fråga om författningsförändringar, samt 3:0 förslaget om ett riksråds bildande. Den demo kratiska vallagen till folkhuset bibehölls oförändrad, och slutligen antogs den ärftliga kejsarvärdigheien, och konungens af Preussen väljande till denna värdighet. Riksföreståndaren, den österrikiske erkehertigen Johan, förklarade efter detta beslut, att han fann sig föranlåten nedlägga sitt embete i det tyska folkets hand. Den 27 Mars 1849 var det tyska rikets författningsverk fulländadt, den 28 förkunnades denna författning af nationaltörsamlingen såsom tyska rikets grundlag. Det vigtiga faktum, att den tyska författningen blifvit fulländad och proklamerad genom nationalförsamlingen, och att således det länge och mödosamt eftersträfvade förenandet af tyska nationen till enhet, plötsligt framträdt i lefvande gestalt, framkallade bland alla stammar och partier af det tyska folket ett djupt och lifligt intryck. Alla meningsskiljaktigheter, all splittring mellan partierna, försvann plötsligt för medvetandet af den återvunna enheten, ceh ehuru mycket än åtskilliga bestämmelser uti författningen stodo i strid med de särskilda partiernas önskningar och fordringar, förenade sig dock alla med tilifredsställelse uti erkännandet af författningen, hvilken, såsom ett verk af tyska folket, skulle grundlägga detsammas enhet och frihet. Afven de preussiska kamrarna delade denna allmänna sinnesstämning, och då den tyska nationalförsamlingens deputerade ankommo till Berlin, för att i tyska folkets namn erbjuda konungen i Preussen det nydanade tyska rikets krona, tilkännagaf sig äfven i denna stad, trots beläsringstillståndet, befolkningens glada tillförsigt, a!t en ny och betydelserik tid nu inträdt för Tyskland och för Preussen. Men konungen af Preussen antog ej den honom, på den tyska riksförfattningens grundval erbjudna kejsarkronan, utan fordrade dessförinnan de samtliga furstarnas bifall, såväl till hans val, som till författningens innehåll, och uti detta ögonlick sammanstörtade den tyska enhetens mödossmt upprättade verk. Osterrike hade blifvit slaget i Frankfurt, för att segra i Berlin. Ty i:ktidigt med denna kungliga förklaring hade preussiska regeringen utfärdat ännu en cirkulärnot 1iill de tyska regeringarna, hvaruti desamma uppmanades till grundläggandet af en förbundsstat, medelst de enskilda staternas fria öfverenskommelse; men tillika förklarades, att konungen vore beredd, att genast provisoriskt öfvertaga de tyska angelägenheterna. Det intryck, som denna sakernas oförmodade vändning frambragte i hela Tyskland, var i första ögonbiicket förvirring och förvåning. Men snart bemannade sig folket, för att enhäl!ligt förfäkta nationalförfattningen, under det de gensträfviga regeringarna med glädje begagnade sig af tillfället för att frigöra sig från densamma. Den tyka nationalförsamlisgen förklarade den 414 April nästan enstämmigt, att den ämnade upprätthålla författningen af den 28 Mars okränkt, och valde ett utskott af 30 medlemmar, som skulle afgifva förslag till de mått och steg, som borde vidtagas till genomförande af detta beslut. Den 23 April fattade församlingen, på förslag sf denna kommission, beslutet att antagandet af kejsarevärdigheten förutsatte erkännandet af riksförfattningen: att alla de särskilda staternas regeringar skulle ofördröjligen uppmanas att obetingadt antaga riksförfattningen och vallagen samt göra sitt val af riksöfverhufvud, och icke göra bruk af rätten att npplösa ständerförsamlingarna, på det att folket måtte genom dem kunna på författningsenlig väg tillkännagifva sin vilja. Den provisoriska Centralmakten sände, icke utan motsträfvighet,! för utförande af detta beslut, rikskommissarier till Berlin, Mänchen, Hannover och Dresden. Under tiden hade den preussiska andra kammaren uttalat sitt ogillande af regeringens förfarande i tyska frågan, och den 24 April uttryckligen förklarat, att densamma erkände föri fattningen af den 28 Mars såsom rättsgiltig. Denna åsigt framställde sig icke blott genom j. energiska förklaringar af alla vid denna tid sam-l manvarande folkrepresentationer uti de enskilda staterna, samt genom talrika och otve-j tydiga opinionsyttringar af befolkningen i allal städer och länder, såsom det förenade tyskal folkets, utan äfven pluraliteten af de tyska re-t geringarna, med undantag af Österrikes och de fyra konungarikenas, uttalade, i en kollektif-för klaring af den 44 April, ett obetingadt erkän-l nande af författningen, för att derigenom undanrödja de hufvudsakliga betänkligheter, som konungen af Preussen föreburit emot antagandet af den tyska kronan och riksförfattningen. Deremot hade det österrikiska kabinettet, redan den 5 April, proklamerat riksförsamlingens förkastande och återkallat de österrikiska de-. puterade från nationalförsamlingen. . Uti en not afden 8 April afvisade detsamma likaledes be-l stämdt det af Preussen gjorda förslag till en gemensam rådplägning öfver författningen, och protesterade mot konungens af Preussen provisoriska öfvertagande af centralstyrelsen. I samma anda uttalade sig den böjerka regermgen, som icke heller erkände den genom har tionalförsamlingens beslut stadfästade författningen, och förklarade sig beredd att ingå på en ny saxnamanjemkning. Sachsiska och Hannoverska regeringarna hade tillräckligt visat sina stsigter, genora upplösandet af sina kamrar, .som fullkomligt erkänt författningen. Men i svirtemherg återtogs konungens. i svnnerhet J j