Ang, samt slutligen och till största delen bristande erfarenhet hos byggmästaren, som aldrig förut bygg! någon kyrka. SKEN I — Händelsen gjorde i går, att vi kommo at! Jgenomögna Stockholms Dagblad för samma dag så sent, att tiden endast medgaf att i förbigålende omnämna en der förekommande artikel Imed titeln Ett varningsord i sinom tid, hvilIken likväl är på sitt sätt märkvärdig nog för latt ej lemnas med tystnad. Denna artikel går väl hufvudsakligen ut på latt i allmänna termer varna mot de läror, som utbredas under namnet sccialism, men man ser deruti tillika en tydlig bäfvan för sjelfva arbetareföreningarna framlysa, och detta anse vi för ett fel och en bristande takt. Enligt de antagna stadgarna för den nyligen stiftade föreningen har denna till omedelbart syfiemål utbredande af undervisning och mo ralisk förädling bland arbetsklassen. Den står således på samma linie med bildningscirklarna, endast med ett annat namn. Nåväl! hvad ondt är då häri? Hafva icke bildningscirklarna visat ett fördelaktigt resultat till spridande af en god anda för hyfsning och humanitet bland dem som deruti deltaga? Hvarföre skulle då icke arbetareföreningarna hafva samma resultat? Har det icke länge utgjort ett önskningsmål, att de arbetande klasserna måtte på söndagarna kunna erhålla tillfälle till någon sådan sysselsättning, som ieke gör krogarna till deras enda tillflyktsort? Har icke Hans Maj:t Konungen sjelf, högsint inseende detta förhållande, till och med uppmuntrat bildningscirkeln med årligt understöd? och kan det icke vara nyttigt att de mera bildade bland arbetarne sjelfve få ett tillfälle att rådpläga om medlen att höja sig i kunskap och sedlighet, att förekomma det bedröfliga bränvinssupandets öfverhandtagande och sorgliga följder för många deras likar, och så vidare? Hvad frukten j då för? Jo, förmodligen att dessa föreningar skola antaga en politisk karakter. Men sägen oss då uppriktigt: Afven under förutsättning att dessa föreningar skulle leda till resonnerande om hvad som angår medborgarens ställning till samhäl. let, tron j då att den andeliga rörelse som i detta afseende ligger i tiden, och hvilken likasom följer med sjelfva luften, kan utestängas ifrån vårt land, och älsken j då mera, att funderingarna i detta hänseende skola stänga sig inne inom hemliga sällskaper, såsom i Frankrike under Ludvig Filips tid, än att de må uttala sig offentligen i föreningar der hvem soma helst äger tillträde, såsom det sker i England, och der bildade och förståndiga personer sålunda kunna med sina råd och insigter afleda från äfventyrliga villfarelser? I vår hufvudstad, der det är så illa beställdt, att platser för de obemedlade knappt finnas i kyrkorna, hvilka dessutom, oeldade vintertiden, då icke äro inbjudande för dem som ej hafva råd till en varmare beklädnad, förekommer det oss tvärtom, att man borde med nöje se det tecken som nu visat sig till en åstundan hos den arbetande klassen att blifva något delaktig äfven af civilisationens andliga fördelar, och att man då icke borde genom sådana opåkallade varningsord som de ifrågavarande, och genom den misstanka, som tonen deri och deras införande i Dagbladet lätt kan väcka, att de hafva något slags officiel egenskap, förråda en onödig farhåga, som långt ifrån att alskrämma snarare skall smickra dem, till hvilka de äro ställda. Vi hafva trott denna erinran så mycket mera lämplig som Morgonbladet i dag jemväl skyndat att aftrycka de nämnda pvarningsordenp, hvilket förekommer oss så mycket mera betydelsefullt som Morgonbladets kammarjunkare ju sjelf är sekreterare i bildningscirkeln. sin (Insändt.) Det är en djup outgrundelig vishet som i våra lagar uppenbarar sig i befordringsmethoden på det