09 roltet, att Kvarken Mänskäptilet befäl: Hutind. serölesrusta. eller bereda sig... Följden blef den at manskåpetsmåste-aftåga:temligen villa försedda mec kläder. .De underkläder de medhade, gingo under marschen. förlorade genom nötning; kläde beställdes i Norrköping och nya förfärdigades och afsändes. En del af. dessa lära icke. passat och derföre blifvit kasserade. General Malmborg lärer sedan i hertigdö mena beställt ny uppsättning; som dock i intetderg fallet tiden och andra förbållanden tillåtit att rådfråga beklädnadsdirektionen, lärer nu densamme vägra, eller åtminstone göra stora svårigheter vid att betala någondera af dessa poster, dem sålede: cheferne skulle komma satt få ersätta. Skulle nu desse, såsom någon ersättning för sin förlust, fråntaga grenadiererne de halfeller utnötta återstoderoe af dessa underplagg, så ha vi påtagligen att frår Danmark hemvänta ett icke obetydligt antal väpna de sansculotter. ——— — Beträffande det förlidne höst timade och ut snart sagdt alla tidningar omtalade instörtandet a! en nybyggd kyrka, innehålla Norrköpings Tidningai följande korrespondens-artikel: Norra Skåne i Dec. 1849. En händelse, som inträffat i Knäred sistlidne September, varit i sitt slag ganska sällsam och utgjorde länge ett samtalsämne i trakten deromkring. Kanäreds församling hade efter flera års förberedelser beslutat att bygga sig en kyrka, motsvarande den tillväxande folknummern. Denna tempelbyggnad, hvartil! ritning i vanlig ordning var upprättad af öfverintendentsembetet i Stockholm, ansågs blifva en af de största och prydiigaste på landet, och tilltagen i ganska kolossala dimensioner. Kyrkans byggnad hade försiggått i 2:ne år och bedrifvits med all den arbetskraft, församlingen kunde disponera, oberäknadt att de penningar, hvilka voro samlade för detta ändamål och som utgjorde omkring 44000 rdr, stodo inne hos de i allmänhet mindre bemedlade församlingsboerna. Efter mycket arbete och stora ansträngningar hade församlingen ändtligen den glädjen att sistl. höst få sitt stora och prydliga tempel färdigt, så till sina yttre som inre delar. Klockorna voro redan upphängde i tornet. Lördagen den 29 Sept. lade byggmästaren sista handen vid sitt arbete, medelst korsets uppsättande på tornets spets, och nu blänkte redan kristendomens symbol i solens sken öfver det nya templet. tskilliga betänkliga tecken hade flera gånger efter hvarandra visat sig, såsom mindre remmor i murarne, samt att ett och annat stycke murtegel brustit loss af den stora tryckningen, emedan murverket blifvit uppfört af murtegel och gråsten om hvartannat; men ingen kunde ändå ana den olycka, som stundade. Följande dagen, eller söndagen den 30:de Sept. om morgonen, skulle en person gå upp i tornet för att ringa första gången till gudstjensten, och försökte fördenskull att få klockan i gång, hvilket likväl ej lyckades. Drängen, hvilken trodde att klockaxlarne ej voro tillräckligt smorde, skyndade hem till klockaregården, för att hemta de dertill nödige saker och befann sig med dessa på återvägen till kyrkan, då han till sin stora häpnad och förvåning såg det höga tornet med ett förfärligt brak störta tillsammans. För att liksom fullborda detta förstörelsens verk, föll tornets massa åt kyrkan till, så att icke allenast taket, utan sidomurarne instörtade, hvadan endast en del af östra gafveln qvarstår som ett sörjande minne öfver detta förgängelses vårdtecken. För de 1000-tals dagsverken, de penningesummor, tidsspillan och omsorg, som blifvit använde på denna betydliga byggnad, eger den beklagansvärda församlingen nu qvar endast en grushög och derjercte 8000 rdrs skuld. Orsakerna till denna olyckshändelse tillskrifvas till en del ritningen, hvilken åtskilliga byggmästare ansett högst vådlig att följa, dels ock den redan här ofvan anmärkta omständigheten, att gråsten och murtegel ömsevis blifvit nyttjade, så att den sistnämnda sorten ej uthärdade gråstenens tryckng, samt slutligen och till största delen bristande erfarenhet hos byggmästaren, som aldrig förut byggt någon kyrka. —KKEEE