Aftonbladet – 22 februari 1850, sida 1

H5-Htt tsnosctl!MMU!U llN Nf!f!frfNfJPTrfrfrPS?PSISUSRSSSVKSISsSSsRR:n.Atf tf grönskar ej förrän fjorton dagar före midsemmar och marken i Liljans skog är täckt af snö! Ulla vill icke ännu komma in på ett fattighus, så länge hon kan förtjena sitt bröd och betala hyran sjelf. Den barmhertige, som, finnande det rätt och godt att hjelpa dem, hvilka söka hjelpa sig sjelfva, ömmar för den ensamma, fattiga, arbetsamma qvinnan, och vill jemna och Jljusna den mörka bana, som ännu tilläfventyrs återstår henne att vandra, finner benre boende på samma ställe som 4846, hos ett beskedligt handtverksfolk vid Stora Träskgaten och Träskplan, huset JM 45, ödmjuk och tacksam som ett barn. Han kan derjemte vara fullt öfvertygad att hans gåfva icke på något sätt förslösas eller användes annorlunda än till fyllandet af nyttiga behof. På grund af den pröfning hon undergått dessa fyra åren, kunna vi intyga, att Ulla ännu aldrig gick på krogen med sina klädespersedlar eller förstö-de sin dag i rus och lättja. Dertill skall man finna henne nöjd med ganska litet. Till Julen hade hon från en okänd välgörare eller välgörarinna fått 4 rdr 52 sk. bko. Hen hade då gråtit ymniga glädjetårar och velat falla ned på sina knän för Gud och menniskor af tacksamhet för denna oväntade lycka. De, som uppsöka och tala vid henne, skola säkert finna bekräftelse på apostelns ord, att Gudaktighet med ett förnöjdt sinne är en stor vinning, och de skola känna med glädje och tillfredsställelse, att barmhertighetens säde här icke faller förgäfves. J finnen henne icke nu, såsom förr, höljd i slarfvor, med en säck knuten kriog midjan, håret i oordning, ansigtet hopkrumpet af svält, försmägtande af vanvärd och elände. J finnen henne snyggt klädd och med ett ro leende på sina läppar. Hjelpen pna att förblifva så ... qvarbållen det jordiska det åt henne tills döden förbyter det i ett bimmelskt. — Stockholm den 46 Febr. 4850.