Aftonbladet – 22 februari 1850, sida 1

samt köpa sig en bibel. och en psalmbok i stället ör dem som blifvit henne frånstulna. J erinren eder ock kanhända, att det första bruk hon ville göra af förstlingen af edra gåfvor var, att resa ett nytt kors på sin morbrors graf, emedan hans grafkors multnat och brustit af. J vissten således och gladdens åt, att denna qvinna var gudfruktig och försonlig, arbetsam och ärlig, hvilket ock bekräftades af de frejdbetyg som 7 olika själasörjare lemnat henne — likasom hennes sjuklighet och oförmåga att försörja sig intygades af lika många läkare. Den fattiges näringsfång i hufvudstaden äro lika mångfalldiga som outgrundeliga. Sophögen, rännstenen, torget, — sedan kommersen der upphört, — dammen, skogen, utgöra hvar för sig det Kalifornien hvarest Parias-kasten hemtar sina skatter af det slaget som betalas 42 skillingar för lispundet! Ulla bar försökt alla dessa olika näringsfång. Hon började med att samla hö på torgen, men detta misslyckades, emedan hon icke hade hvarken mod eller styrka nog att kifvas med sina många medtäflare, och hennes döfhet dessutom nekade henne den upp märksamhet, som fordrades för att icke blifva plundrad på sin egendom. Det hände ofta då hon samlat en ansenlig knippa hö, att någon af de andra samlarne smög sig bakom henne och borttog hela fånget, och om hon gjorde motstånd fick hon stryk af qvastarna, dertill stal man ifrån henne den hyrda säcken. Sednare tog hon sig till att bära diskämbar från herremans kök till 6 sk. paret. Genom sin höflighet och sitt stilla Väsen samt den samvetsgrannet bon visade att aldrig bedja tjenstfolket om nåZOnting, tillvann bon sig förtroende af sina kunder och blef ofta anlitad. Om sommaren samlar hon nate i Humlegårdsoch Liljedammarna och bär den, sedan hon först åtit den afrinna på marken, i ämbar till staden samt erhåller 6 sk. paret. Dammarne, serdeles den vid Humlegården, har en tvärbrant strand och man nödgas vada i djup dy, hvarunder iglar sätta sig Hr