Aftonbladet – 21 februari 1850, sida 3

till grund för högstdensammes oegennyttiga och varma omhuldande af den unga stiftelsen, än det, att underlätta och befordra bildningscirkelns wutvidgande och förkofran på allt sätt. Vid detta antagande, som obestridligt, enligt ins:s uppfattning, är den rätta, har både ordföranden och styrelsen missförstått sina åligganden. Eller, om de ej haft någon skyldighet att i ekonomiskt hänseende söka befordra den materiella tillvexten, utan kunna till följe af ordförandens upplysning, anses derifrån fritagne, då träffa anmärkningarne i stället bildnipgscirkelns nämnd, hvilken ofelbart är skyldig att alla hänseenden se till, att bildningscirkelns tillvext och förkofran på al!a möjliga sätt befordras. Hvad bildandet af kassan för nödlidande handtverkare vidkommer, är det en sak för sig sjelf, helst den af herrarne aldrig ansetts tilhöra bildningscirkeln, och hvaraf den ej en gång bar namnet. Säledes kan den vackra sidan af bildningscirkelns verksamhet ej det ringaste lida, cm den skulle förfalla, eller helt och hållet skiljas ifrån cirkeln; i hvilket fall den komme att till någon gel minskas, emedan afdrag då måste göras af hvad som den erhållit direkte ifrån cirkelns ledamöter. Hvad ins. yttrat om inkonseqvens, qvarstär det ovederlagdt, helst ordföranden väl ej lämpligen ensam bör afgöra en fråga som blifvit skriftligen ställd till styrelsen. Beträffande anmärkningen mot tillställandet af ett gille i förening med hr löjtnant Höökenberg, hade det verit lika mycket i sin ordning, att samråda med sfyrelsen som med flera af styrelseledamöterna, helst hr ordföranden alltför väl torde hafva sig bekant de hufvudsakliga skäl, hvarföre det ej kunde lemnas bifall till hr löjtnant Höökenbergs anhållan om begagnandet af cirkelns lokal, hvilken förmån han likväl tvärtemot både styrelsens och nämdens enhälliga afslag erhöll, och som inbragte honom en nettobehållning af 436 rdr 33 sk. r:g:d, en rätt vacker dagspenning. Den 8 Jan. voro styrelsen och nämden enligt kallelse tillsamman, men någon diskussion om det byilande förslaget till förändring af stadgarne förevar ej då. tskilligt vore ännvu att tillägga, men som det är af mindre vigt, och för att ej heller blifva för vidlyftig, får ins. härmed sluta, med den öfvertygelse att både styreisen och isynnerhel nämden taga oftanämde purkter ad notam samt noga lägga märke till, det anmärkningarne egentligen rört principer, ej personer. RÄTTEGÅNGSCc2 FOLISSAKER. En yngling ef arbetsklassen hade tagit städsel hos en hofslagarmästare, såsom han sjelf uppgaf, för att tjena som drärg, med vilkor att någon gång biträda i smedjan. Emellertid hade han blifvit använd blott i smedjan såsom lärling och då han icke fenn sig härvid, instämde han sin husbonde med yrkande att blifva sin tjenst ledig och få ersättning för några få dsger. Husbonden vilte likväl icke medgifva detta. Hen företedde en rrotkok mellen sig och käranden, deruti var intaget ett af? kärenden sjelf underskrifvet kontrakt, om att denne, som deruti kallades lärling, ehuru han blifvit städslad med 2 rdr bko för ett år, skulle arbeta från morgonen kl. 5 till aftoren kl. 8, med afräkning af de vid varfvet brukliga mattimmear, mot 32 skillingar rgs om dagen i ett för allt. För öfrigt erkände mästeren att ban gifvit käranden ett par örfilar och cqvädat horom, men ville icke medgifva att han finge skiljas från tjensten. — En juvelerare Engman och bans hustru hafva ett mål vid rådstufvurätten emot en f.d. sergeant Szmor och dennes hustru, hvilket mål kpappest har annan märkvärdighet än parraktigbetens. Så skulle en eller begge stå till ansvar för att hafva t uppror i Engmans hår, att hafva rusat mot fönstret med knuten hand och uttsanat Engman, att hafva slagit Engman på läpparne med en träk!ubba så att de svullnat, att hafva låtit en fot fölia med i aktern då fru Engman gick ut, m. m. Mälet uppsköts. — I går 0. m. begärde Jandthanclaren Pehr Söderlindh från Arnäs sccken i Angermatland, handräckning med annrälan, att han under Disting:marknaden i Upsala försålt en häst till en person vid naran Carl Tillsren, som uppgifvit sig vera handlande, emot en öfverenskommen summa -ef 300 rår, hvaraf 900 rdr skulle betalas genast och 500 vid marknadens slu!; men då Tillgren icke sista marknadsdagen ännu hede erlagt nigre penningar för hästen, uian i dess ställe ex bjudit sig att lemna revers, och Söderlioch derpå ingått, hade Söderlindh af Tillgren emottagit en sådan revers, hvilken vid närmare påseende cfier Tiligrens afresa befenrs vera undertecknad G. C.R. Huliberg i stöllet för Tillgren. Tillgren som för wvärvarande vistas i Stockholm och ber sitt Jlogis uti huset 2 8 vid Hötorget, bvarest hen äfven kar den höst ban köpt af Söderlindh, söktes och apträffades dersiädes samt tillspordes om förhållandet med den sgkuldsedel han till S. utgifvit, dervid han alldeles nekade att hafva hvarken utgifvit ifrigavareande skuldsedel eller ns höpt någen bäst af Säderlindb; på fråga hvarest ban erhålir hästen, gaf han det undvikande svaret ati kan dirföre ej behöfde rodogöra. Straxt derefter infann sig äfven hos Tiillgren bondesoren Jonas Ödmark från samma socken, af hvilken Tillgren också tillhandlat sig en häst, för hvilken ban utgifvit en dylik revers undertecknsd Hultberg, semt kontent 60 rdr rgs. I anledning höraf och som Tillgren vistas bär i staden utan att vara försedd tmed pass, sattes bevakning för hästarne, och åjades Tillgren att vid hemtnings äfventyr sig till polisförhöret inställa. TR. AA TUI fR AA FRYT 3 WIR YEAR