hvad de politiska demokraterne eller de liberala likaledes yrka; men det omöjliga deremot, som anhängarne sjelfva efterhand met och mer frångå i den mån de komma ifrån blotta deklamationens område, utgör just det speciella af socialismen. Vi uppmana Reform att söka på ett ärligt sätt gendrifva detta påstående, om den förmår det. Men i sammanhang härmed måste äfven vidröras ett annatlitet konstgrepp, hvarmed den ifrågavarande sekten söker hålla uppe den tron, att den eger några särskilda sympatikurer för den arbetande klassens bästa, skilda från hvad den demokratiska principens anhängare i öfrigt, eller de liberala, yrkat. De föregifva fnemligen. och :göra sig mycken ära deraf, att några de mest betydande af de liberala tidningarna i Frankrike numera sägas högtidligen öfvergått till socialismen, såsom t. ex. Le Sigele och La Presse. Härmed förhåller sig i sjelfva verket så, att dessa tidningar mer och mer kommit i opposition mot regeringens och majoritetens system, i samma mån detta blifvit mera reaktionärt och derföre af de reaktionära organerna kallas socialister; men det var ett misstag, vare sig att Le Sigclc eller La Presse skulle gjort någon sådan förklaring. Den förra af dessa tidningar fortfar tvärtom att bestrida de utopier som utgöra socialismens specialitet såsom sekt till skillnad från den politiska demokratien. Om dessa tidningar gäller således detsamma som om hvarje sannt liberal och vän af framskridandet, att vara socialist i det som tillhör detta ords förnuftiga betyde!se. Sedan ofvanstående var skrifvet hafva vi uti ,Dogbladet för i d2g läst en artikel som kallas ett varningsord i sinom tid, och är riktad emot utgifvarne af tidningen Reform, hr Franz Sjöberg och den nyligen stiftade arbetareföreningen. Just med anledning af den här ofvan skedda framställning anse vi nödigt att nedlägga en reservation emot artiklar sådana som denna i Dagbladet, hvilken blott innehåller några tomma utfall och deklamationer, och troligen skall hafva en motsatt verkan emot den åsyftade.