Aftonbladet – 21 februari 1850, sida 1

Från detta ögonblick, återtog hon, har jag ieke räknat en enda lycklig stund! Denna flärdfulla, obarmbertiga verld, hvars förhatliga anspråk kostat mig så mycket... jag ryser för den, Huru. många gånger bar jag icke, dignande under bördan, met: tårfyllda-ögon och sammanknäppta händer bönfallit-hos herr Duval; att han måtte tillåta mig. hvila ut ett ögonblick och hemta andan ..att jagamåtte få tillbringa några hvilodagar. på någon af hans egendomar, ensam, alldeles ensam . s Ah! Hvem skulte då göra leg honneurs i milt hus, medan ni öfverlemnar er. åt edra landtliga svärmerier? Ni yrar, min isöta!s Så lydde svaret, åtföljdt af det grymma leende, som faller likt frost på ett. sorgbuntet hjerta. Jag trodde-att jag skulle dö af min sorg; mina tårar upphörde icke att rinna, Men efter långa månaders förtviflan har jag upptäckt en tröst... jag har väl icke sett framför mig annat än en usel tillvarelse; men jag har underkastat mig den. xOch likväl, min goda Helena, anmärkte n:e de Rivers med ett sorgset småleende,ser Mi ut som ett af lifvet bortskämdt barnl Af döden ... svarade Helena med ett dystert uttryck. Tvungen att. bära mask, har 2g valt en: som ser -bra ut. Den färg, som ifvar mina kinder, är konstgjord; Aline; den styrka, som tillåter. mig härda ut med ett oafbrutet sällskapslif och förtärande vakor, denna styrka är tillgjord och härrör från en öfverretning af nerverna... Men när mitt hårda dagsverke är fullgiordt ; när flygeldörrarne till mitt sofrum äro stängda,