Aftonbladet – 21 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. ) AF CHARLOTTE DESOR. Före detta samtal med min ror hade jag icke gjort. mig reda för den känsla, jag hyste för Aibert. Detta uppträde spridde dager deröfver. Med beklämdt bjerta förstod jag nu att det kunde gifvas en känsla, starkare än förnuftet, än faran. Jag förstod att jag alltid skulle älska Albert, i trots af min mors förbud. Ait icke mera se honom: att icke mera sysselsätta mig med honom: att afbryta utbytet af våra känslor och våra tanka: — det skulle vara förstörelsen af min enda glädje; det skulle — jag insåg det nu — vara en tillintetgörelse. Min mor hade haft orätt, när hon sökte förödmjuka mig i sjelfva föremålet för mitt tycke, när hon använde hårdhet och hån för att söndra oss. Hon retade mig blott dermed, hon öfvertygade mig icke. Det föreföll mig som jag nu först uppskattade till sitt rätta värde den man, från hvilken man ville aflägsna mig, och jag fann mig hvarken äga kraft eller vilja till det fordrade offret. Aline! Det som återstår mig att berätta är fasaväckande... O, mitt missöde och min mor — begge voro lika obarmhertiga! Verkställigheten följde hotet i spåren... Nå) Se Å. B. N:is 33—43.