Aftonbladet – 20 februari 1850, sida 2

som hedersskulder, som måste afbördas, vid straff af förakt, af allmänt åsidosättande. När jag gilte er med herr Duval, voro vi ruinerade i grund. Ingenting annat återstod 0ss, än afkastningen af min lilla egendom Brie, som, i goda år och onda år, ger öfverhufvud knappa tio tusen francs! ... För personer af vår rang kan det kallas fattigdom, om. jag icke bedrager mig.n Ack, Aline, hvad denna räkning plågade mig!... Vi hade alltså varit rika nog, för att lefva lyckliga tillsammans, om min mor hade älskat. mig... och jag begärde ju icke mer än hennes kärlek... Hvarföre då denna hennes enträgenhet att aflägsna mig från sig?... Jag hade således varit ansedd för en börda, hvilken man borde göra sig af med till hvad pris som helst! I detta äktenskap, som ni tycks förebrå migp, tillade hon, voro alla fördelarna på er sida, och allt det vedervärdiga var på min. För att rädda er från den fattigdom, som skulle blifvit er lott, har jag förnekat grundsatserna, fördomarna, om ni så behagar, inom vårt stånd... Jag har tystat hela min motsträfvighet, för... För alt fjettra mig vid en man, som först och främst skulle göra mig rik ...och lycklig i fall slumpen så fogadel, inföll jag med bitterhet. Det sista betyder ju så litet i detta slags föreningar, som ingås: alla dagar... Och likasom att fly denna tanke, hvilken hoptryckte mitt hjerta, stod jag upp. En förening för alltid, och för alltid olycklig! ropade jag förtviflad. pMea ni yrar verkligen!, inföll min mor. ,Hvad saknar ni för att vara lycklig, om ni behagar ? Hvad jag saknar, min mor? ... Det är att kunna älska min man...det är att hos denna varelse, vid hvilken jag är fastkedjad till kropp och själ, finna samma tycken, samma böjelser. samma tillgifvenhet . . 3 det är, att med min