Aftonbladet – 20 februari 1850, sida 1

på sammetsförhänget framför min dörr tillkännagaf att någon inträdde; jag aftorkade hastigt mina ögon. Det var min mor. I detta ögonblick plågades jag af hennes anblick. . . Helenan, sade hon, jag har att tala med er, och vill icke blifva störd. Låt stänga dörren. Jag ringde och gaf den önskade befallningen. X. Min dotter, började hon, såsom mor är jag skyldig er upplysningar och råd; kan jag ääkna på er goda vilja att rätta er derefter ?, Jag bugade mig. Välan då: jag ser mig nödsakad att säga er att ni, genom ert ovarsamma uppförande, börjar ådraga er verldens uppmärksamhet och klander. Ni förstår mig, förmodar jag? ... Nej, min mor., Huru! Ni förstår icke att en ung mans enträgenhet blottställer en ung fru? Ursäkta mig, min mor; jag skulle förstå dessa verldens misstankar, om jag lät ledsaga mig af Albert Morrans: om jag mottog honom bos mig på utsatta timmar: om ... Verlden, inföll hon otåligt, gör sig icke besvär att undersöka; den dömer efter utseen det, och det är framför allt utseendet, som mar måste bevara. Kort sagdt: den der Laurent... Han heter icke Laurent, utan Morrans...n Skilnaden är icke värd en knappnål; det vissa är att den herrn är en karl utan rang, utan familj, och som ingen vet hvarifrån han kommer eller hvart han far. Ni misstager er, min mor, man vet ganska väl alt herr Albert Morrans är son af en sceneral, som tjent med utmärkelse under keisarliden. i j Hvad betyder det, om i alla fall bör ni när som he? ställa er. Men, om ni skule ha som alltid är ganska stor för en iruv,