Aftonbladet – 20 februari 1850, sida 1

Mötet i Free-Trade Hall i Manchester den 29 Januari. . : (Forts. från lördagsbl.) Ieke kan Englands felk önska att allt detta onda måtte fortfara oafbjelpt. Men orsaken till fortfarandet är, att Englands folk har knappast någon röst vid Englands styrelse (Hör!). Dess styrelse tillhör folket i theorien; men i praktiken tillhör den en klass — en privilegierad klass (Hör! Hör!). I närvarande ögonblicket äro. de . parlamentariska krafterna så jemnvägande, att parlamentet kan hvarken skrida framåt eller tillbaka. Vi äro talrika nog, för att hindra någonting särdeles menligt att gå igenom derstädes, men motpartiet är talrikt nog att hindra någonting särdeles nyttigt att ske. Vårt samhälle förkunnas bestå af konung, herrar och allmänhet (King, lords and commons); men detta är i sjelfva verket en dikt, som jag anser för min pligt att afslöja (Bifall). En af våra äldre och utmärkta författare, John Foster, har kallat brittiska konstitutionen ett lofsjunget och firadt bedrägeri; jag skulle icke sjelf begagnat denna definition, om jag icke trodde allmänheten böra veta huru en snillrik och skarpsynt man bedömde hvad vii vår barndom undervisades att anse för någonting bättre, än allt annat som någonsin blifvit påhittadt i verlden. Man säger oss att vi hafva denna konstitution att tacka för allt. Detta förnekar jag alldeles. Jag påstår att detta lands storhet och ära böra tillskrifvas våra naturförmåner, vår mineralrikedom, vårt geografiska läge, dessa öboars utomordentliga näringsflit; men icke att 400 ärftliga lagstiftare sitta i ett hus eller att en skenrepresentation af folket sitter i ett annat (Långvariga bifallsbetygelser). Den tiden har dagats, då folket förstår att styrelsekonsten, när allt kommer omkring, icke är någon oupplöslfig gåta. Det enda som förefaller mig gåthkt och oförklarligt i afseende på detta lands styrande klass, är huru den kunnat under en så stor tidlängd lyckas utpressa 50 till 60 millioner pund sterling om året af dessa öars invånare, utan att vi någonsin haft den dristigheten att fråga den, hvartill den behöfde eller använde dem (Hör, hör!). Statskonsten är icke någon särdeles hemlig vetenskap, hvilket j snart skolen finna, om j betrakten hvad statskonsten beständigt förehar. Men vore den en hemlig vetenskap, så är jag beredd att bevisa, att detta lands adelsmän icke äro danade att fatta den bättre, än en stor mängd af de i denna sal församlade personerna. För att likväl ådagalägga att den icke är någon hemlighet, ville jag blott fråga hvad våra statsmän gjort på de sista 30 åren?.. De hafva omskapat hvad deras företrädare gjorde 50 år förut, men de hafva icke skapat någonting eget. Låtom oss taga fram vår brottmålslag till exempel: — Från eller litet före den tid, då Georg III kom på thronen , ända tills 1820, stadgades dödsstraff för omkring 250 slags brott (Hör). Sedan. 1820, jemt i 30 år, hafva våra statsmän yfts omätligt öfver att de inskränkt alla dessa lifssaker till en enda, och de tveka nu huruvida vi skola bortrensa äfven den (Hör, hör!) Betraktom vidare frågan om katolikernas emancipation. Anda till 1829 fäktade våra statsmän för katolikernas utestängande från all delaktighet i landets samhällsordning, och nu gifves här en man, ansedd för vår tids förste statsman, hvars rykte till en del hvilar på förslaget om katolikernas emancipation. Betraktom sedan spanmålsfrågan. I förra århundradet gåfvo våra statsmän en utförselspremie åt jordägarne, för att uppmuntra dem till spannemålsutförsel, och sålunda minska tillgången och höja priset på spannemål inom :landet (Hör, hör!) I trettio år af innevarande århundrade hafva de satt en hög införselstull på utländsk spannemåil, för att utestänga den, och i samma ändamål: skapandet af dyr tid och höga spannemålspriser här hemma. Men nu hafva alla de för dagen ledande statsmännen skördat sina färskaste och mest oförvissneliga lagrar just på samma fält, der de utrotat de föregående statsmännens åtgärder i detta hänseende; och hvad de gjort hafva de gjort på begäran och förord af män ur folket, hvilka icke någonsin varit ansedda för statsmän alls (Bifall). Det faktiska af saken är, att styrelseförmågan hvarken är någon ärftlig eller särdeles utomordentlig egenskap. Men vi må taga ett annat exempel för att visa, huru litet dessa ärftliga statsmän hafva att yfvas öfver. Ar 1773 hade England ganska vidsträckta kolonier på andra sidan Atlan— —— —-—-— — — —— remmen