Hvad jag erfor när jag inträdde hos Marie kan jag icke beskrifva: det var sällhet och blygsel på samma gång. I djupet af min själ hade jag medvetandet af en god handling, och likväl glödde rodnaden på mina kinder. Jag var förlägen om uttryck, för att låta Marie veta att jag hos henne hade stämt möte med en ung karl, som hvarken var min man, min bror, eller på annat sätt min slägting... och likväl lyste glädjen i mioa ögon när jag slöt henne i min famn och ropade: Gråt ej mera Marie; var lugn: här kommer någon, som skall rädda Julien! Och liksom jag, trodde hon och hoppades: ty när man möter sin första olycka, är hoppet detsamma som visshet. Ljudet af dörrklockan, som tillkännagaf Alberts ankomst, genljöd i mitt hjerta. Jag gick honom tillmötes, följd af Marie, hennes barn och hennes svärmor. Allas våra blickar, helsade honom som en befriare. Innan ett ord ännu hade blifvit taladt, hade Arkbert förstått och fattat allt, och i hans på mig fästade blickar läste jag beundran och högaktning... Äfven tacksamhet för det han ansetts värdig att deltaga i en ädel handling. Lugnad, lycklig, lycklig af englarnes lycka, kände jag all förlägenhet öfver min ställning försvinna. Vi berättade för honom våra bekymmer, våra grymma qval. Advokaten, som vi äfven tillkallat, anlände i detsamma från justitiepalatset, och förklarade förhållandet bättre, än vi kunnat göra. ou Detta förhållande innefattade likväl oerhörda svårigheter, som måste öfvervinnas. detta mål, sade advokaten, med sorgset allvar, sedan han slutat sin framställning, i detta mål förslå icke vanliga förord och ljumina åtgärder. En omedelbar och direkt mellankomst, af personer som stå väl vid hofvet, ett högt beskydd, kort sagdt, fordras oundvikligt för framgången