Aftonbladet – 19 februari 1850, sida 1

DEN . LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN. ) AF CHARLOTTE DESOR. Sex veckor förflöto — sex århundraden för oss — under en fullkomlig dödstystnad från den stackars fången, som var afstängd från alla meddelanden med de sina. Det var en förskräcklig väntan för oss, som tillbragte hela denna långa tid med att bönfalla om skonsamhet för honom, om någon mildring i hans rysliga belägenhet. Jag säger vi, ty alla dessa tunga steg togo vi gemensamt, — jag och den stackars Mari — som, om hon under denna tid hade varit ensam, sannolikt skulle dukat under för den ängslan och de qval, som äro beskärdaj åt en statsfånges maka. I sällskap med Saint-Jean, som jag vid detta tillfälle nödgats inlåta i mitt förtroende, hade vi begge, svartklädda, och med ansigtet höljdt i slöja, för att skyla vår rodnad och våra tårar, redan flera gånger genomvandrat de dystra och fuktiga korridorerna i Palais-de-Justice; vi hade setat der, darrande och bestörta, på samma bänk med de rysliga skepnader, som bevakas af stadsvakter; vi hade väntat hela timmar i den gqvafva skrubben utanför instruktionsdomarens kabinett, i afvaktan på ett företräde. Nej, nej: utan att hafva genomgått dylika prof, kan man icke göra sig en föreställning derom!.. .. Det är en gåta för mig, att jag kunnat uthärda dem ett ögonblick! — Men jag visste — advokaten hade sagt mig det — att mitt bistånd, min medverkan vid den ödmjuka arbetarehustruns böner, hos den domare, som skulle afgöra brottslighetsgraden i hvad somledes hennes man till last, och hos alla dem, :;:som B)IS0 A. BON:is 33—41.