Aftonbladet – 19 februari 1850, sida 1

borde yttra sig öfver hans öde, kunde utöfva en stor moralisk verkan. Detta var också lätt begripligt. Underverk utfördes i afseende på denna rättsråga. Jag säga kan det, emedan det var en annan som dervid uträttade det mesta. Jag bör också söra rättvisa åt den som förtjenar det, och efter välserningens mottagande icke förgäta välgöraren; vi funno i ransakningsdomaren en rättvis och mensklig man, som icke öfvertog bödelns värf afseende på den lidande; som bland pligterna af sitt kall äfven räknade skonsamheten, och idelt ursäktade allt hvad som kunde ursäktas. Julien var förfärligt intrasslad i bögmålet. Man hade hos honom funnit en dil af dena arliga skrifter, och han vägrade att uppgifva len smygpress, der den blifvit tryckt; men på lenna uppgift berodde likväl hans räddning. Med böner och besvärjelser hade vi ändtlisen lyckats så vida få strängheten wid hans häktning mildrad, att han fick tala red sin advokat, och äfven någon gång, genom gallret, med sin hustru. Saint-Jean och jag åtföljde henae i en hyrvagn, vid ett sådant tillfälle, till porten af la Force. Hon återkom i ett ömkligt tillstånd från det bedröfliga samtalet. Hennes tirar, hennes entrögenhet hade icke lyckats förmå Julien till löftet attlemna den upplysning, mot hvilken ban hade någon utsigt till frikännelse; och hon kunde icke begripa alt bon och hans barn icke för honom betydde mera, än de fördömda politiska angelägenheternan,som vi kallade det. Qvinnor betrak:a alltid förhållandena på det viset. Vid eu oundvikligt tillfälle förmår äfven en qvinna dö med mod för en ädel sak; men hon förmår icke åt den uppoffra föremåen för sin kärlek. Cceh i sjeliva verket: om Julien angaf det hemliga boktryckeriet, så skulle han, med litet välvilja på deras sida, som) ögde att be