Aftonbladet – 18 februari 1850, sida 3

medmenniskors hjelp. Den var det käraste föremås let för hans verksamhet och den blir hans vackraste minnesvård. Hvar och en, som närmare kände honom, kände ock hans värde som menniska; visste, att bakom larfven af den kanhända frånstötande ytan gömde sig en ädel ande: stark, ståndaktig, flärdfri, tillgänglig för allt godt, deltagande, uppoffranda och glad, så som blott ett rent sinne kan vara det. Emot dessa egenskaper måste sjelfva förtalets pil studsa tillbaka, och med deras kraft gick han ärad fram ända till den graf, som nu höljes af många saknadens och tacksamhetens tårar.