Aftonbladet – 18 februari 1850, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Paris dea 3 Febr. 1850. På ett djerft sätt har reaktionen allt hittills arbetat på republikens fall: från expeditionen tull Rom, ända till den opupulära diing af stadssergeanternas uniform. I ståndet som ännu fortfer i 5 af de mast re-j publikanska departementerna; behandlingen al d:t tappra mobilgardet; ofsättandet af alla omtyekte och republikanuskt sinnade embetsmän, med flera dylika åtgärder — allt har af folket fördragits med tålamod och resignation.! Men hvad som mer än alla andra reaktionärers tilltag ådragit sig missnöje, är nedhuggandet af de vackra frihetsträden, hbvermed polisens tjensteandar sedan en åtta dagar varit sysselsatte. Icke endast de utdöda träden, utan äfven de, hvilka tvenne somrar friska och herrliga lyftat mot himlen sina grönskande kronvur, ända till ett antal ef 65, hafva fallit för yxa och sås. Detta illtag är lika djerft som cnödigt. Träden voro folkets tillhörighet. Elter revolutionen s-:mmansköto grannarne i hvarje qvarter till inköp af ett träd, hvilket skulle befästa minnet af den stora tilldragelsen och republikens seger. De planterades jå någon större plats eller inne på en gård och hafva ingenstädes hindrat cirkulationen. De flesta slogo rötter, och de grönskande grenarna, vaggande för vinden, tycktes helsa frid och tacksamhet åt sina vårdare. Vid foten planterades vanligen åtskilliga småblomster, och det hela invhägnades af ett litet grönmåladt stakett. Dessa små trädgårdar til hörde således folket och borde varit fridlyste lika väl, sor den rika mannens plantager. Dessutom voro träden signade och helgade af presterskaper ssurt högtidligt erkände för nationens, af då män, hvilka under titel af provisorisk regering voro republikens ordningsmän och grundläggare. Man bar nu gjort allt för att bevaka och förTREE RATE ERS RO AKTE TSG