Aftonbladet – 16 februari 1850, sida 1

DEN LYCKLIGASTE QVINNA I VERLDEN, ) AF CHARLOTTE DESOR. Och jag, Aline, jag hade nu det modet att icke trycka henne till mitt hjerta, att icke uttala det ljufva ord, som skulle fört henne i min famn! — Ack, orsaken var, att sedan jag blifvit närmare invigd i hemligheten af Maries husliga sällhet, hade jag gjort mig den frågan, om jag skulle kunna föröka. den? Jag började nu mera frukta att störa hennes lugna och lyckliga lif. . Hennes anspråkslösa förhållanden hade fått ett helt annat utseende i mina ögon, hennes underordnade ställning en helt annan betydelse för min eftertanka. Jag hade redan öfvergifvit mitt förslag att förskaffa henne en annan våning och förse henne med nåzonting mera än det alldeles nödvändiga, som hon ägt hittills; det var icke mera på öfverflödssaker, söm jag hädanefter ville använda de två tusen francs, jag ännu hade innehållit af mitt åt Marie bestämda årsanslag. Nej, nej, jag sökte icke mera sällheten i öfverflödets njutningar; jag begynte att uppskatta dem: efter deras sånna värde... Nu mera skulle jag utan saknad, ja med glädje, hafva utbytt min lysande lott mot Marie Thibauts, den lyckliga makans, den lyckliga modrens! Det var allt detta, som gaf mig mod att icke uttala det ord, som skulle kunnat blanda oro i denna lugna lycka. Någon vidare förklaring föreföll ejheller. Men ändå visade hon mig från detta ögonblick ep obegränsad tillgifvenhet, anförtrodde mig allt utan några förbehåll; och jag — jag dolde icke mera för henne allt. Hon fick veta hvad jag nu hette, hvar jag bodde, och äfven det tvång och de hinder, som min ställning medförde i afseende på mina förhållanden till henne. Hon insåg alltsammans, och med beundransSe A. B. N:is 353—39,