Aftonbladet – 14 februari 1850, sida 3

(Insändt.) Om smitta och smiltningssätt. En liten uppsatts under ovanstående titel uti Af tonbladet af förl. år J4 262 har lyckats tillvinna sig en och annans uppmärksamhet; men den har blifvi olika uppfattad och till en del missförstådd. Förf anhåller derföre att få lemna följande belysning. Förf. är ingen deciderad contagionist, i afseende pi koleran. Han anser frågan så litet afgjord at han icke vill sluta sig till någotdera partiet; han uppsats är också beräknad endast att gifva frågar en vetenskaplig form, och närmast att framställs vigten och värdet af ett enda faktum, som för till fället utgjorde föremålet för allmänna uppmärksam heten. Hans theori är icke heller hvarken ny elle originel (som en välvillig ins. i Aftonbladet AM 274 behagat kalla den); den har i decennier sysselsat Tysklands och Danmarks lärde och är så!edes ickt obekant för läkare och naturforskare. Förf. ha blott sökt att ikläda den en populär drägt och in föra den såsom bas, äfven för den hvardagliga dis kussionen. Den grundar sig på fakta och observa tioner. En del af dessa äro i artikeln antydda. Ut rymmet tillät naturligtvis icka att ingå i smärre de taljer, isynnerhet då fråga endast var att anvisa et enda faktum dess plats i vettenskapen. Länge har smittornas förklaring berott endast på hypotheser, och sjukdomarne hafva klassificerats ef ter auktoritetstro. MNutiden begär fakta och obser. vationer. Två sätt för smitta äro kända och tyd liga. Båda kunna faktiskt bevisas. Det ena bero på en förändring i luftblandningen (Miasmea); det an dra på öfverförandet af infusorier. Yttersta gränsen af lif är nemligen uppkomsten ur organiska vätsko; af en slags mellanting meilan djur och vextbildning De som närma sig den förra kallas Infusorier, den andra Alger. Deras frö (Sporidier) äro så fina, att de med lätthet kunna föras omkring genom luften. Att dessa förekomma i flera sjukdomsformer veta vi, äfvensom att de fortsätta sjukdomsbildningen, äfvenledes inom en frisk organism. Om något tredje smittningsstätt finnes, veta vi ej, otroligt synes det visst icke. Emellertid äro de sjukdomar ännu få, hvars smittämne (väsende) vi bestämdt käpna. Så mycket vigtigare bli alla forskningar i denna väg; och så mycket vigtigare äfven att hänskjuta frågan till forskning och observation, och att af denna drega rigtiga slutsatser. Det faktum hvarom nu varit fråga — att i koerauttömningarne upptäckts egne infusoriebildningar — framställdes ifrån England förlidet år. Vi sökte utvisa följderna och resultaten af denna upptäckt bom den bekräftades, Den har icke gjort det innu; tvertom har en annan fraktion af engelska läkare bestämdt påstått infusoriernas icke-tillvaro vid koleran. Detta bevisar lika så litet som det förra; endast att ytterligare undersökningar äro af nöden. Detta fordras så mycket snarare, som just England utgör moderlandet för den sekt (vettenskapen eger också sekter!) hvilken söker förneka tillvaron af alla smittor. Dess anhängare utgå från Liverpool och kallas efter sin föregångare Macleanister. Ultras af dessa gå så långt att de ej blott neka contagiositeLen af typhus, pest o. s. v., utan till och med af xoppor och sypbilis. . Saken är således ännu oafgjord; hvad vi yttrat om den i vårt förra nummer gäller lock lika nu som då. Måtte den snart vinna full belysning, och måtte en och hvar, som den handlägger, göra det med fördomsfrihet och oväld! Skulle något positivt faktum framträda att bevisa luftsmitan, skall förf. gerna vara bland de förste att erkänna och framställa det. Men så länge alla dessa stå på contagiositetens sida, är hans skyldighet ett ifven stå der, att icke blott tro och tiga, utan ock att tala och handla i enlighet med denna åsigt, hvars närmaste föremål är mensklighetens väl, oberoende af pekuniära intressen och uppoffringar. Förf. är uppmanad att utgifva en afhbandling i detta ämne. Han kan det icke, för närvarande åtminostone. Att skrifva något nytt, har han ännu för ringa egen erfarenhet, att compilera saknar han tid