Aftonbladet – 14 februari 1850, sida 2

de voro sjelfve de som uppsatt densamma. De sammankallade landets representanter genom en äfven oktrojerad vallag, som omsorgsfullt syftade att utestänga alla, utom maktens vänner, från att blifva invalda i kamrarna. Dessa kamrar samlas och visa sig värdige namnet af introuvables, ty de biträdde den oktrojerade författningen i allt hvad denna i konservativ anda innehöll; och likväl då efter en lång diskussion de väl antagit den nya konstitutionen, kastas hela systemet plötsligen öfverända och samma män nödgas antaga ett system, hvilket de kort förut hade högtidligt förkastat. Allt detta sker alldeles såsom vore det bestäldt för att förstöra sista återstoden af kamrarnas förtroende till sig sjelfvå och folkets till sina representanter. Detta har ock lyckats, och med det har förstörts allt förtroende till det konservativa partiet. Ingen kan klandras derför mera än de sjelfva. Emellertid har det system som nu fått majoritet i kamrarna endast fått det provisoriskt. Det kommer först i full kraft efter två år. Afven den majoritet, som nu antagit det, har endast gjort detta i hopp, att två år skola göra det omöjligt att fullfölja. Jag tror detsamma; men denna betraktelse är ännu en stöt för landets allmänna och politiska moral. Det är svårt att gifva edra läsare ett klart begrepp om folkets sinnesstämning i Preussen. Endast ultra-demokraterna glädja sig öppet åt sakernas gång i Berlin; Arhims och Gerlachs partier kunna intetdera vara nöjda med sin seger, emedan den endast förskaffat dem en ögonblicklig eftergift; de rädda, de goda borgrarne, de sanna konservative äro i bestörtning, ty de hysa den djupa öfvertygelsen att de hafva åter förlorat och att de alltid skola förlora, antingen Gerlacharne eller ultrademokraterne skörda frukten af bvad de sjelfve utsått. De som äro hvarken konstitutionelle eller konservative, af fruktan eller intresse, hafva öfvergifvit konstitutionalismens fana och uttalat öppet sitt ogillande, sägande att det icke finnes något hopp för Tyskland, utan i en ny revolution: Demokraterna gnida händerna och småle hvarje gång de höra detta ord uttalas af en fordom konservativ. En sådan revolution kommer otvifvelaktigt att inträffa, men det sker först sedan sista återstoden af offentlig moralitet försvunnit från Tyskland.