Aftonbladet – 14 februari 1850, sida 1

—— MV väckte min stolthet. Jag skulle velat förklara henne för min frände, i hela verldens åsynl.. Arma Marie! Jag ville se henne, bistå henne, ilska henne. Ingenting, ingenting på jorden förmådde ändra mitt beslut... Klockan var 10 på aftonzn; jag uppsköt blott till följande dagens middag besöket hos Marie. VI. Det år, som förflöt efter detta samtal, intager en omätlig rymd af min lefnad. ;: Denna hade hittills icke varit upptagen .med;sannat, än omsorgerna för min toalett och. mina nöjen; jag hade icke sysselsatt. mig med: annat än lapprissaker och :tidsfördrif; nu var ögonblieket kommet ,då .äfven: jag skulle taga delii hvardagslifvets allmänna bestyr. Jag skulle nu lära -känna detta lifs bryderier och bekymmer. och begynna. min lärokurs i ordning, i busb bållning, i konsten att ordna mina utgifter efter mina inkomster, att beräkna . . . med ett ord, att göra nytta . . . jag, som hittillslefvat så onyttigt. Ifrån denna tidpunkt daterar sig äfsen min intellektuella och materiella myndighetsålder. Jag fick affärer och hemligheter för egen räkNing. Jag lärde känna trasslet, svårigheterna, de oförutsedda hindren, sem tyckas oskiljaktiga från alla hemligheter: sveken, krokvägarna, dubbelheten till och med, som man nödgas använda ibland för att dölja sina förehafvanden. Ända hittills hade jag varit obekant med alla dessa, ej sällan låga förhållanden; aldrig hade jag hittills behöft rodna för en osanning. Med blicken fästad på ett ädelt mål, kastade jag mig brådstörtadt in på en ny väg, utan att beräkna hvarken längden eller farorna eller mödorna. Mir okunnighet om allt, min fullkomliga brist på erfarenhet, skulle nödvändigt föra mig vilse som oftast och .missleda