mycken grannlagenhet, dem gjorde jag sjelf ... alla, allal. .. Jag måste buga mig intör denna ädla Therese, arrendatorns dotter, och rodna. Jag måste vidare, så vidt som på mig berodde, godtgöra de oförrätter, som någon hade hbegått här nere... och söka förlåtelse åt honom deruppel.: ; Ifrån detta ögonblick såg jag hela vidden af de pligter som jag hadeatt uppfylla. Hurudan, frågade jag Saint-Jean, är Maries närvarande ställning? Hvilka utvägar har hon för sitt hushåll? Har hon barn? Hon har två de allratäckaste barn. Maries ställning är visst ganska tarflig, ers nåd; men hon är lycklig. Julien är den bäste man och far; ban har hållit sitt ord, den hederlige gossen. Deras tillgångar hestå i afkastningen af Julens arbete. Genom fördubblad flit förtjenar han på beting, vid tryckeriet sex till sju francs om dagen. Afdrager man hvilooch helgedagar, så gör detta 16till 1700 francs om året; lägger man härtill de 1200 francs, som Marie har håft i understöd. hittills, så stiger deras Lå årsinkomst till omkring 2,900 francs. Detta skulle icke förslå till ett hushåll om fem personer, deras gamla mor inberäknad, om icke Marie på sin sida arbetade träget såsom spetslagerska. Så litet för fem personer... det är förfärligt! ropade jag. : Stackars Marie!... Men Gud vare lofvad, hennes lott kunde förändrås! Jag hade till mitt fria förfogande 12,000 franes om året, för min to lett — för ink: p af lapprissaker — jag beslöt att dela halft om halft med Thereses dotter, Bra, Helena, bra!s ropade m:e de Rivers, som var skapad för att förstå en ädel tanke. Hör, Saint-Jeanx, fortfor jag: nvet Marie från hvem hon härstammar ? Ja, min fru. För fyra år sedan fick hon veta det. Först för fyra år sedan! Och huru fick hon veta det då? Jag skall berätta: Thereses lilla kammare, :der hon hade lidit så mycket och utandats sin sista suck, lemna