Och när mixmessa kom, gick ja från far, och koom fick ja aldri skåda mer här på jorden... Hedina gjorde här ett uppehåll i berättelsen, plocade af några friska grässtrån och strödde ut framör sig. När ja så fick gå och sopa de vackra rummen byggningen, som jag skulle bränna upp, så hade ag ändock mindre släp än kamraterna, som buru rank dag ut och dag in. Mycket bränvin kördes ill Norrköping, men mycket såldes hemma. Detta ick jag lemna ut. Bränvin brinner. som du vet, ch ofta hade jag ljuset nära sprundet på den största unnan, med flit förstås, men det kom aldrig längre — Två dar i veckan stod der som en ström med olk. Jag visste nog hvad de ville stackarne, och fta stod jag och tittade genom nyckelhålet, när dokorn var i sitt enrum; men inte kunde jagi höra ett rd af det han läste öfver plaggen. När jag derför badhonom en gång, att läre mig vågra af sina kusle-böner, så lofvade han göra det rid tillfälle — den räfven! Men han bad också nig om något. Han fick hugga snok och jag for från alltihop en vacker dag. Vet du hvar Cedersbergs glasbruk ligger? Der låsas alla våra granna bränvinsflaskor och karafirer af pottaska och kattsten. Det är så långt från Kettestad, att det ej var att tänka på hverken nåson mordbrand eller trollkonster, sen ja följde med Aedin från Kettestad till Cedersberg. Hedin var slasförare och å.te förbi Kettestad just när ja var inter att resa. Förstår du nu hvarför jag heter Hedina ?..— Lindgren lutade sitt hufvud mot härgbjörkens stam och svarade intet. Hedina skrattade och fortfor: Min mor kom i tredje led från Signare, som kalias med öknamn tatare; men far skämdes ej att gifta sej med herne, fast han var korpral. Hvarför skille jag då skärns att gifta mej med Hedin, fast han var rent af en tatare, en riktig sate, som jag fick erfara? Jeg fick gråta mina modiga tårar; men ick ändå den der vackra pojkbytingen, som leker utför klöften. Mins du att presten sade vid vår npattvardsläsning att det var syndigt gjordt af ett ogift qvinnfolk att skaffa sig barn; men när en var gift så var det ingen s;ud. Men han tslte också om, att en qvinna skulle föda barn till ett syndestraff. Nog ville väl jag stackare lida såväl som andra qvinnor, men inte vilie jag synda. Jag tyckte också att det var ynkligt att dö bort som ett stierpfall, utan ati lemna en snnan stjerna efter sig. En sådan stjerna har visst ingen evighet — och så gifte ja mej, för att bli mor, som jag också blef, fast hjertat fick svida understundom. Hedin hade en bror, som tyckte, att lika så gerna som han hade glashandeln ihop med min Hedin, så kunde ban ha mig också. Men det blef en evig osanning. Du tror inte, att det finns någon menniska på gröna jorden, som håller tro och lofven; men det finns nog, var säker på det. Hedin söp sig full och då nöp han och slog mig både blå och blodig. Svåger min söp väl också; men han var mild till sinnes — ja gråtmild. Han kunde ibland gråta och bedja mig om en kyss — ha haha! Visst fick han någon. Kom så Permessemarknan och det blef slutet. Då bröderna skulle fara dit och kommo i den vackra blomsterrika ängen midtför Kettestad så höllo de stilla, skaffade sig bränvin hos doktorn, söpo sig fulla och grälade och slogos och min svåger den mesen knäckte ihjäl min man. Min Hedin ligger begrafven på Nykils kyrkogård; men brodermördaren kommer väl atwt ligga i galgbacken, sedan han blifvit ett qvarter kortare hvad det lider. Hastigt lät Hedina sitt bufvud sjunka ned och gömma sig i handen, men höjde det åter, innan man kunnat märka om hon borttorkade några tårar från ögonen, med hvilka hon gjorde ett lätt kast åt Lindgren, som satt försjunken i djupt begrundande.