Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 2

em l40H0HXB5t s4r-.-CC5 Rei —15 rr — dotters behof, och att hon kände med -visshet alt förslag nyligen blifvit Therese gjorda derom, men afvisade. Med hänseende till närvarande förhållanden, sade hon, att jag, om någonting olyckligt inträffade, skulle få ytterligare befallningar angående barnet: i motsatt fall ålades jag särskildt att säga Therese Hubert, att hon missförstod sina pligter som mor, om hon vägrade mottaga för sin dotters bästa och undervisning de förmåner, som hennes blotta arbete icke kunde förskaffa henne, men hvartill hon skulle finna medel i det understöd, som blifvit henne erbjudet för detta ändamål. Det dröjde länge, innan den stackars sjukas tillstånd medgaf mig att säga henne hvad markisinnan hade befallt. Markisinnans bref nämnde dessutom någonting, som jag icke kände förut... jag har redan sagt att Therese var stum angående det som krossade hennes hjerta. Med ett hjeltelikt mod tillbakatryckte hon i djupet af sin själ de tankar som mest grämde henne. Det var en hemlighet mellan Gud och henne... och det föreföll mig, som man nästan skulle begå ett helgerån, genom att mot hennes vilja söka intränga i hvad hon ville undandölja för mig. Det var nödvändigt emellertid; hennes egen förd-l ålade mig det för öfrigt som en pligt. Therese utmattade sig genom mödorna af ett öfverdrifvet arbete, hvars afkastning icke stod i något förhållande till de utgifter, som skulle fordras för Maries uppfostran, så snart denna begynte växa upp. M Therese sjelf ägde väl kunskaper nog för att undervisa sin dotter; men hon kunde icke då längre arbeta som förut. . o Förklaringen ägde rum. När isen en gang var bruten, fick jag veta alla de omständigheter, som jag icke hade känt förut, men som jag nu haft den äran att berätta. Medan jag läste upp brefvet från Tremblayes, Ihöljdes hennes englalika ansigte af tårar. Men när hon trodde sig förstå att fru markisinnan Iskulle åtaga sig den lilla Marie, ifall hon blefve moderlös, fa!tade hon mig häftigt vid armen och sade: