Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 2

Emellertid skulle hon ännu icke få vara! ugn ... Tre år efteråt, en varm sommarmorgon. satt Nn ung gvinna och arbetade under den täta kuggan af en bland de mest obesökta alleerna Luxemburgska trädgården. Hennes ljust katanjbruna lockar bortskymde nästan helt och nållet hennes ansigte, som var lutadt öfver ett broderiarbete; hennes enkla halmhatt var upphängd på ryggstödet af en liten stol vid hennes fötter, på hvilken en liten hvitklädd intagande flicka med det vackraste barnansigte man kan tänka sig, infattadt i blonda silkeslena lockar, hade lagt en hög med sand hvari hon under jubelrop planterade några tusenskönor, som hon hade plåckat under sina språng i gräset. Sedan några ögonblick hade en ung karl, med ett elegant och ädelt yttre, stadnat vid stt träd och betraktade denna friska och lende tafla. Barnet var förtjusande; modren nåste vara vacker; ban ville se henne... Vid det buller han gjorde då han mnalkades, lyfte den unga qvinnan upp hufvudet: deras blickar sammanträffade .., Hon kände hjertats slag stadna... hon slog ned ögonen och aflägsnade sig långsamt. Den unga qvinnan utbrast i tårar, fattade sitt barn i famnen och ilade brådstörtadt hem. av Sin näsduk hade hon glömt: om aftonen fick on-den sig tillskickad; ett bref fanns inknutet isdetl ena hörnet. Hon svarade icke derpå. Sedan kom ett annat, som bade samma öde. Slutligen ett tredje; nederst på detta skref hon: Er dotters mor blir icke er frillan Deretter lade hon detta bref och de begge andra under samma omslag och afsände dem efter den uppgifna adressen. Vid denna tid föll Therese i en farlig sjukdom. Fyratio dygn sväfvade hon mellan lif och död. Jag ansåg mig böra underrätta fru markisinnan om hennes tillstånd. Hon svarade med omgående post, att hennes sons afsigt alltid hade varit att draga försorg om Thereses