Aftonbladet – 12 februari 1850, sida 2

PORTUGAL. Den skandalösa debatten mellan premiermi nistern och oppositionspartiet i senaten har slutats till dennes seger, åtminstone i omröstningsresultatet. Adressen förkastades. I norra Portugal fortfara oroligheterna. I Braga och Penafiel hafva progressistiska folk-i samlingar måst förbjudas. I Avo har en Mi-l suelitisk guerilla bildat sig, men dess chef, Estanislan blef dödad i striden med de kungliga trupperna. Stora krutförråd hade blifvit koufiskerade i norra delen af landet, hvilket utvisar en utbredd plan till uppror. Regeringen hade lyckats få ett fördelaktigt lån af 4U0 contos, så att den kunnat aflöna en del af befälet vid armeen och flottan, som på 6 månader icke kunnat få ut sin aflöning. SPANIEN. Den 26 Jan. beslutade spanska deputerade kammaren att låta regeringen disponera dettal; årets skatter efter gamla budgeten. I Heraldo, låses, att finansministeren afsindt ett ombud Don Jose Borrajo till Paris! och London för att reglera betalningarne af de! lån, som sedan år 1820 varit afslutade medl utländska hus. Den gamle general Castannos, som år 1808 to; franska armekåren under Dupont tillfånga vid Baylen, lefver ännu rask och rörlig i Madrid, 97 år gammal. I Spanien finnas nu 15,640 skolor, hvaraf 283 för den högre undervisningen med 23,500 disciplar , 7,847 fullständiga elementarskolor med 436,900 och 7.510 ofullständiga elementarskolor med 203.200 disciplar. Undervisningen bestrides af 6.850 lärare och 1,240 lärarinnor med diplom, samt ungefär lika många utan diplom. Per medium kostar hvarje skola 1,625 realer. 10,500 skolor hafva ingen serskild lokal. Man räknar att I barn af 17 innevånare, i Spanien får undervisning. FRANKRIKE. Ställningen i Schweiz och Grekland upptager hufvudsakligen den allmänna uppmärksamheten härstädes. Hvad Schweiz beträffar, så yttrar en tidning derom: Det är utom allt tvifvel, att Österrike och Preussen begärt Frankrikes medverkan vid en en beväpnad intervention i Schweiz, äfvensom att franska regeringen icke är obenägen för detta förslag, helst som en fortfarande agitation genom inflytande från Schweiz ännu fortfarande underhålles i Frankrikes östliga departementer.n Hvad åter Grekland beträffar och den ställning som England: intagit mot detta land (se Grekland), så har Piscatory, f. d. sändebud i Athen under Ludvig Filips tid, uppträdt i nationalförsamlingen och begärt få interpellera ministeren i denna sak. Utrikes ministern De la Hitte yttrade: Angbåten afgick från Athen i samma ögonblick som blockaden derstädes förklarades; det är således omöjligt för regeringen att lemna närmare upplysningar. Församlingen kan vara öfvertygad, att regeringen skall försvara sina allierades intressen. Jag begär derföre att få uppskjuta interpellationens besvarande i 8 dagar, Församlingen biföll denna begäran. Att pressen ifrigt sysselsätter sig med båda dessa frågor är naturligt. Bland annat innehåller Courrier Francais följande ol! estyrkta notis af den 19 Jan. från Athen. Det franska sändebudets intervention i Athen skall hafva bestämt den engelske amiralen till att afvakta nya ordres från sin regering, innan han handlar. Man hoppades att denna sak kunde afgöras på diplomatisk väg. Legationerna och ministeren voro mera lugnade än i går. En Pariserkorrespondent skrifver den 2 Febr. att man i Elysge National är hö,ligen uppbragt öfver lord Palmerstons coup de: tete. Presidenten Bonaparte skall hafva yttrat: Har jag då medelst någon af mina anförvandter velat rivalisera i afseende på en Coburgsk kandidatur, eftersom lord Palmerston nu behandlar mig alldeles så som han förr behandlat Ludvig Filip? Uader ett helt år har lord Normsaby å den engelska utrikesministerns vägnar ölverhopat mig med vänskapsbetygelser för min person och Frankrike, ofta har han erbjudit mig sina råd och tjenster på ett så förekommande sätt, ait det icke mindre rört än öfverraskat mig, helst detisådana fall mindre handlade om yttre än inre angelägenheter — och nu får jag kunskap om Greklands blokad, icke genom min goda granne Normanby (engelska ambassadörshotellet ligger på samma gata som och icke långt från Elysee), utan genom en fransk ångbåt.n Korrespondenten tillägger härvid följande reflexioner: Sådana äro de yttranden, i hvilka republikens president: uttalade sin förargelse öfver den oväntade riktning som lord Palmerston gifvit en expedition, i hvilken Frankrike deltagit och hvilken i början syntes vara bestämd mot Ryssland och icke mot Grekland. I politiska kretsar anser man saken vigtig endast så vida, som man deri finner ett bevis, att man icke längre kan förblifva i förbund med Frankrike. Hvad frågan i sig sjelf beträffar, så tror man mn Alltid tr Um re