Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 3

a —— Cm Fångvården år 1848, (Forts. fr. J2 32.) Förhållandet inom fängelserne och krono-arbetskorpsen, samt verkningarne af det derstädes använda behandlingssätt, äfvensom helsovården förtjenar att med större fullständighet omtalas. Vi intaga derföre häraf hvad styrelsen derom yttrat följande: , Det dråp, hvarför en fånge -å Carlstens fästning, år 4848 undergått straff, är detsamma, som omnämnes uti berättelsen för år 4847 såsom varande då begånget, ehuru bestraffningen derför icke egt rum förr än påföljande året. Den 3 Juni 1848 bröt elden lös å Malmö strafffängelse uti kyrkan, hvilken under då pågående reparation inom fängelset användes till spinnsal för 470 linspinnare, men genom befälets skyndsamm8a ankomst till stället samt en del fångars rådighet och ansträngning lyckades det dock att förhindra eldens kringspridande i det så lätt antända och derstädes i myckenhet under arbete varande linet. — Ehuru skälig anledning förekommit, att lifstidsfången Per Nilsson med vilja antändt nämde eld, har någon bevisning derom dock ieke varit att tillgå; — men som Per Nilsson sjelf uppgifvit, det han genom ovarsam handtering af en bundt friktionsstickor, som han olofligen i fängelset inpraktiserat, varit vållande till eldens utbrytande, har, bemälde Per Nilsson, hvilken förut gjort sig känd för ett särdeles opålitligt förhållande och genom sitt ofvannämda förfarande visat sig vara för ordningen och säkerheten inom fängelset i högsta måtto vådlig, förflyttats till Landskrona fästping, för ätt der tills vidare i cell förvaras med skyldighet för vederbörande att, ett år efter hans ankomst dit, om Nilssons uppförande till Styrelsen inkomma med rapport. Under loppet af år 1848 hafva fyra fångar, nemligen: 2 å Malmö, 4 å Christianstads och 4 å Carlskrona fästnings-fängelser med lifsfarliga vapen sårat kamrater, hvilka dock deraf icke lidit till lif eller helsa. — Så beskaffade våldsamma företag kan icke förhind:as inom gemensamhets-straff-fängelserne, der fångarne sysselsättas med sådane arbeten, till hvilkas utförande eggjern el!ler andra lifsfarliga verktyg erfordras. Men då det för ordningen och säkerheten inom fängelserne är nödigt att så beskaffade vådliga fångar hållas ifrån de öfrige afskilde, har Styrelsen låtit så väl de, hvilka för olofligt bruk af lifsfarligt vapen blifvit till straff-fängelse dömde, som ock de, hvilka med denna förseelse inom fångvårds-anstalterne blifvit beträdde under en längre tid förvaras i cell, en åtgärd, som synes hafva på ett verksamt sätt bidragit till ordningens upprätthållande bland de öfrige. — Något egentligt myteri bland fångarne har under loppet af ifrågavarande år icke egt rum, men vid o:ne tillfällen hafva fångarne uti några af hvalfyen å Carlstens fästning dels utöfvat våldsamhet och vägrat att arbeta, dels ock visat ohörsamhet samt fällt hotande uttryck, såsom bestraffning hvarföre fångarne i desse hvalf hållits der inneslutna utan sysselsättning, vid det ena tillfället 3:ne veckor, och vid det andra en månad, hvarförutan styrelsen såsom ytterligare korrektif emot så beskaffade. tilltag under den 40 April 4848 uti Bref till fästningens kommendant föreskrifvit, att brödportionen för fånge, som till följd af eget förvållande ej ansågs böra till arbete uttagas, skulle minskas till 4 skålp. om dagen, eller till hälften af hvad arbetande fånge å nämnde fästning enligt: då gällande stat bestods. i Utom nu uppräknade. förbrytelser. samt af 2:ne fångar å Landskrona fästning, och af 2:ne å strafffängelset å Långho!men emot förmän utöfvadt lindrigt våld, bafva de å ifrågavarande straff-fängelser af fångarne begångne förseelser, som blifvit extrajudicialiter afstraffade, icke Varit af, svårare beskaffenhet; och då bland hela den under årets lopp å des: så fängelser befintliga. personsl-erdast hvar 9:de ådragit sig bestraffning, ;bör sådant visserligen icke betraktas annorlunda än såsom ett ganska gynnsamt resultat, ehuru härvid dock ej får förbises att på sätt styrelsen ui de föregående berättelserna anmärkt, ganska många bland de af fångarne begångna förseelser emot sedlighet och stadgad ordning otvifvelaktigt blifvit obemärkte i anseende till inre bevakningens och tillsynens otillräcklighet vid fästningsfängelserne, som i allmänhet icke äro så inrättade, at de kudna anses uppfylla fordringarne hos väl organiserade straff-fångelser. Svårigheten att bereda passande sysselsättning Åt fångarne å Ny Elfsborgs, Christianstads och Landskrona fästningsfängelser har å de one förstnämnde ställena fortfarit äfven under-loppet af hela det ifråIgavarande året; men sedan Korgl. Maj:t under den 3 Dec. 1847 beslutat att den så kallade gula kasernen å Landskrona fästning skulla upplåtas till dis position för fångvården och lokal såmedelst erhållit: för arbetssalar: inredning derstädes, har styrelsen öfverensstämmelse med Kongl. bref den 5och 9