Aftonbladet – 11 februari 1850, sida 1

Rts — RR mig reda för hvad jag erfor, för den tjusning som drog oss till hvarandra. Utan att vi för hvarandra förklarat orsaken, tycktes det oss likväl, under de högst ytliga förhållanden som rådde oss emellan, att vi icke voro främmande för. hvarandra. Vi älskade hvarandra långt innan vi utbytt bekännelsen derom, : I mitt hjertas enfald, Aline, önskade jag ingen annan lycka än att få se honom, att få tala. med honom ett ögonblick i krets:n af hundratals personer, att dansa några kadriljer med honom och att dervid besvara den ljufva tryckningen af hans hand. Jag önskade au han hade varit min bror, så att jag kunnat se honom när som helst, hafva honom vid mitt bord alla dagar och kunna taga honom . under armen och säga: Kom, Albert, du skall följa mig på promenaden, på spektaklet, på balen, — och för att berätta honom allt hvad jag gjorde... Ack, jag drömde blott om ädla och rena njutningar. s ; Det var vid denna tid jag förlorade min far; och med den händelsen voro omständigheter förenade, som bestärde mitt öde för återstoden af min lefnad. Min far, hvars helsa varit vacklande någon tid bortåt, föll i en allvarsam sjukdom: Mir Närvaro och mina omsorger tycktes vara hoom företrädesvis angenäma. Lycklig öfver len tillgifvenhet som -han visade mig, slog jag mig ned hos honom och lemnade honom knappast ett ögonblick. En afton, då han haft en någorlunda dräglig dag, befann jag mig ensam hos honom; han låg på en hvilosäng, och jag satt, såsom han helst tyckte om, på en taburett framför hans fötter... Han hade sin blick fästad på mig med ett obeskrifligt uttryck af tvekan och örlägenhet. Helena! sade han slutligen, utan någsn örberedelse. Det finns i verlden en person, ågra år äldre än du, om hvilken jag dragit örsorg sedan hennes barndom. Med mig uppöra det beskydd och det understöd, som jag ör min heders skull trott mig förbunden att Amna hanne h x