Aftonbladet – 9 februari 1850, sida 1

UTRIKES, STORBRITANNIEN. Mordanslag mot Kossuth. Förra postdagen medförde ett genom ultratory-bladet Morning Herald aldraförst allmängjordt bref från Konstantinopel, om en rmordanläggning mot Kossuth, hvarvid österrikiska ministören sades varit komprometterad; men organen och ianehållet gjorde troligheten af denna historia mer än osäker. Nu träffas i ministerialbladet Globe en bekräftelse på hvad Morning Herald utspridt; och under sådana omständigheter pi det mer uppmärksamhet. Sir Stratford Canning, engeska sändebudet hos Porten, skall redan för fem eller sex veckor sedan fått kännedom om mordanslage:, och upptäckten utgjorde vid sista postens afgång alimänna samtalsämnet i Konstantinopel. Det sammanstämmande häri består af följande: Bland Kossuths beledsagare fanns en ungersk soldat, som deserterat ifrån armåeen uti Italien. Med honom hade en österrikisk konsul satt sig i förbindelse och gjort honom förslag till Kossuths befriande. Konsuln sjelf förklarade detta önskansvärdt, emedan bestyret med fiyktingarne ständigt förorsakade embetsmännen olägenheter; kunde åter Kossuth finna medel att undkomma till England eller Frankrike, så vore hela besväret undanröjdt med detsamma. Soldaten gick i fällan, hvars beskaffenhet likväl snart förråddes. Så snart Kossuth blifvit låckad ut ur sin turkiska fristad, skulle en hop kroater ligga i bakhåll på vägen till kusten, för att mörda honom. Brittiske konsuln, öfver te Neal, var den, som kom dådet på spåren och föranlät turkiska myndigheterna till en sträng ransakning, hvars utgång man väntar få se kungjord. Ju mera tiden för parlamentets öppnande nalkas, ju ifrigare mångdublas prohibitisteller som de i England kallas, protektionistmötena, och i motsats mot proceduren vid de icke mindre talrika reformmötena, afslås här opponenternas — frihandelsvännernas skäl — i ordets egentliga mening, emedan protektionisterna vanlisen gripa till knytnäfvar och käppar, då frihandelsvännerna begynna tala. PREUSSEN. Den fredliga utgången af författningsangelägenheten har gjort ett ganska angenämt intryck i det kungliga palatset Charlottenburg. Konungen hade Söndagen den 27 Jan. inbjudit alla i Berlin och Potsdam vistande prinsar och prinsessor till en lysande bankett. Bland de höga gästerna befann sig den regerande hertigen af Braunschweig och arfprinsen af Sachsen-Meiningen. Personer bland H. M:is mnärmaste omgifning försäkra — berättar en Berlinerkorrespondent — att vid detta tillfälle herrskade en munterhet inom den höga kret-sen, sådan man ej haft tillfålle observera på öfver tvenne år. Man talade om att, sedan konnngen aflagt ed på författningen, och en konstitutionsfest blifvit firad, ändtligen den så länge efterlängtade amnestien skulle meddelas och man trodde till och med att den stora skattevägringsprosessen skulle komma att helt och hållet inställas. Den 31 Januari begrafdes i Berlin konstnärernes nestor, direktor d:r Schadow. Blott Alexander Humboldt — säger ett tyskt blad — har haft att glädja sig af en så hög aktning och så stor popularitet som den aflidne konstnären. ÖSTERRIKE. Då erkehertig Johan, vid sin ankomst till Graz, emottogs med jubel, svarade ban: Jag återkommer 2 år äldre, men 30 år rikare på erfarenhet! Guvernören Welden fortfar att utöfva diktatoriskt godtycke mot österrikiska pressen. En ansökan om utgifvandet af en ny tidning fick KE PRE ar SO a NERE Re PNP ENE