Aftonbladet – 8 februari 1850, sida 2

den enkla och tjusande qvinna, som vi alla tycka omp, inföll en ljuf röst — värdinnans. M:r de L., som uppfattade värdinnans välmening, sökte återföra samtalet till den mildare vändning, som det haft i början. Min Gud sade han, hvad hon var vacker i förmiddags, med sin -intagande neglige, af spetsar och hvitt musslin! .Hon var förtjusande!, ropade med hänryckning några unga karlar. Och dessutom finns det i hennes sätt en blandning af svårmod och lättsinnighet, af öppenhet och behagsjuka, som sätter alla hjertån i brand. Icke sannt? fortfor småleende m:r de L. Det är visst att hon hade en underbar framgång; och hon njöt okonstladt sina triumfer med beundransvärd fmnhet och glädtighet! i Ja, det kommer sig deraf att lifvet är Tätt och behagligt för m:e Duvall Hvad skulle hon kunna önska mer på jorden! Hennes tillvarelse är icke annat än en ständig hänryckning. Ja, hon är den lyckligaste qvinxa i verlden. Så yttrade sig, om hvarandra, flera af damerna. Och i tonvigten af somliga ord låg en hel uppenbarelse af den känsla som denna lycka ingaf. Men hon förtjenar det! inföll värdinnan. ,Helena är så naturligt god och förekommande; så jemnt förbindlig för allal... Ack, min fru, det tycks mig att ingen här sätter i fråga m:e Duvals egenskaper; hennes beröm är verkligen en öfverflödsvaran, anmärkte någon med tvetydig ton. ,M:e de Rivers är i sanning en verklig vänn, sade mr de L.., för att värja detta sidohugg. vOch äfven i öfrigt kan m:e Duval, hvars älskvärda karakter och utmärkta sätt göra hennes