digheten af franska rikets pär? frågade den gamle chevalieren, som väl kunde hafva glömt mycket, men icke hade lärt sig någonting i stället. Ah, hvad det angår, så är det säkert att man hos honom icke kände någon annan förtjenst, än att han förtjent millioner, svarade skrattande prinsen af B. Ändå var icke detta tillräckligt, återtog m:r de Ney:ac. Det har behöfts all den ihärdig het, all den fintlighet, som utmärker markirinnan de Lestanges, hon som står i så nära förbållande till alla konungens och kronprinsessans förtrogna, för att med storm eröfra denma orimliga utnämning åt sin måg. Man kan lita på, alt hon hvarken sparat möda eller oms Tg.n J0,2jOs Jag vet af god källan, — tillade markisinnan .de Monl. . ., att m:e de Lestanges har på egna vägnar och sin saliga mans — han var också af verkligt god familj, på min ära! — uppfordrat samtliga hjelptrupperna af alla deras slägtingar i närmare och fjermare led, och öfverts Bat dem att de måste bistå henne med att göra någonting presentabelt af hennes herr måg. Å Ett allmänt skratt belönade detta utfall af den gamla elaka damen, der hon satt ihopkrupen framför eldstaden, och med gillande och småförståndiga nickningar beledsagade sin vän kommendörens bestä:lsamma meddelanden. Om man får tro hvad som försäk:as, så har ett af äktenskapskontrsktets vilkor härigenom blifvit vppfyldt. Fet är också ganska antag igt, att hela den der ståtliga lyxen varit en på förhand uppgjord sak emelan svärmodren och mågen, tillade m:r de Neyrac. Det är visst dena fåfångaste man i Frankrike, ropade någon. Emedlertid har m:me Duval sjelf förblitvit