Aftonbladet – 6 februari 1850, sida 2

AM AIIMdI VIMSLANUIRHUCL, SVIL dlytnh JOLTLJEUDAL uppmärksammas, är den i förhål ande till personalens antal goda hushållning, som äger rum inom denna gren af förvaltningen, då underhållet för hvarje fånge och kronoarbetskarl om lagen i medeltal ej uppgått till mer än 7 sk. 2 rst., eller 54: 138. 6 för året, samt beklädnad och sängkläder till 14: 39. 4 för året, eller 1 sk. 11 rst. om dagen. Men vi återkomma längre fram vidare till dessa förbålanden. — ti — Från Upsala beskrifves i tidningen Upsala let sista yrvädret såsom ännu nästan värre derstädes än i och omkring hufvudstaden. Vi meddela här berättelsen: ! Efter att en längre tid hafva varit en jemn och skarp vinterkyla med lugnt väder inträdde med förleden tisdags morgon det värsta yrväder man härstädes i mannåminne haft. Det var inom staden -vid middagstidem: omöjligt att se 50 alnar framför sig, hvaraf man kan sluta, att det på den stora slätten rundtomkring staden varit nästan alldeles omöjligt att färdas fram. Stormen växte också frampå dagen nästan till orkan jemte stark. snöyra och på högre och friare platser slungades takstenar, isbark eller hårdt sammanfrusna snöflingor af betydlig storlek om hvarandra och förvandlade dagsljuset till en ständig skymning. Der ett halmtak kunde lösryckas, var det snart alldeles bortsopadt och utströdt omkring fältet. Härtill kom att kölden, som på morgonen blott var omkring 3 grader, mot. aftonen steg till 45 och derutöfver frampå morgonen till: onsdagen, då det omsider blef lugnt och ganska kallt. Det var otvifvelaktigt det svåraste oväder någon härstädes kan erinra sig. Lyckligtvis vårdades elden så, att ingen egentlig olycka derigenom timade, ehuru icke mindre än trenne skorstenselgar hafva anmärkts på olika ställen inom staden just under den svåraste stormen. Någon signalering deraf af tornväktaren kunde icke ifrågakomma, emedan det var honom omöjligt att på något afstånd upptäcka desamma. Också dämpades de i tid och medförde icke de rysliga följder, som under denna storm varit långt mera än möjliga. Men fast staden undgick olyckan af en eldsvåda, timade härunder så många flera olyckor i dess närmaste grannskap, hvilka dragit sorg och nöd öfver flera kanske värnlösa familjer. När man onsdagsmorgonen började undersöka de alldeles ofarbara vägarna närmast omkring staden, påträffades nästan å dem -alla någon död menniska, som under färden från staden till sin hemort dagen förut dukat-under i en vanmäktig strid mellan lif och död mot det rasande elementet. Af de sanolikt mångfaldiga olyckshändelser, som timat denna dag på längre och fjärmare afstånd från. staden, hafva hit ingått tillförlitliga underrättelser om följande dödsfall, som gifva menniskovännen anledning nog till rätt allvarsamma och sorgliga betraktelser. Sålunda påträffades å stora landsvägen norr om och knappast en fjerdingsväg från staden eller å den s. k. Geflevägen midt för Bärby i G:la Upsala s:n en död mansperson, stödjande sig mot gärdesgården, och hans döda häst på rygg och öfversnöad i ett närliggande dike så att endast fötterna af densamma voro synliga. I slädan funnos några säckar, en kopparfläska innehållande brännvin jemte flera småpersedlar. Mannen har synbarligen i snöyran tagit miste om vägen och stjelpt; hvarvid hästen kommit på rygg i det djupa diket och ej kunnat räddas samt egaren efter gjorda ansträngningar stelnat af-köld. Det har blifvit utrönt, att den döde i lifstiden varit hemmansegaren Mats Matsson i Fahnsta, Bälinge s:n, allmänneligen känd för redbar ordentlighet. Också hade han tisdags e. mi; lemnat staden i sällskap med. en bonde från Tierp, hvilken likväl qvarstannat i en närbelägen gård vid vägen sedan han fruktlöst uppmanat M. Matsson, som dervid varit fullkomligt nykter; att äfven qvardröja derstädes öfver natten. — den s. k. Qvarnbovägen, också en fjerdingsväg vesterut från staden, påträffades nämndemannen Mats Ersson i Bosta, Wittinge s:n alldeles förfrusen, men dock vid lif jemte sina 2:ne hästar, som nästan begrafvits i snön. Han hace uthärdat från kl. 3 tisdagseftermiddagen till onsdagsmorgopen och är nu intagen ådet akadem. sjukhuset. Hans händer och fötter äro alldeles förfrusne. Under hela tiden hade ingen rest vägen fram och hans rop på hjelp hade varit fruktlösa, ehuru ett torp ligger helt nära intill, hvilket M. Ersson dock ej sjelf kunnat se. — Vid södra vägen upphemtades på fältet ett litet stycke från landsvägen midt för Sunnersta en död mansperson, som igenkänts varit till yrket kakelugnsmakare och hemma i Sigtuna; hans namn känner man icke. Honom tillhörande häst och åkdon påträffades å landsvägen; hästen, såsom det uppgifves, försedd med tvenne pålaggda täcken och vid lif. Den afled dock kort derefter. — Dessutom saknas kr. länsman Askeroths dräng, Lundberg, som tisdagsmiddagen lemnade staden jemte häst och åkdon. Hästen har tillrättakommit, men drängen förmodades hafva frusit till döds, ehuru liket ännu icke kunnat påträffas. — Å Norrteljevägen påträffades ungefär !.:dels mil utanför Kungsängs tull mellan Pinan och Nöden en äldre mansperson liggande död i sin färdkorg på kälkar, förspände af ett rödt, stickelhärigt, ännu lefvande stokreatur. Mannen var klädd i grå öfverklädd pels, 2:ne västar och blå tygsbyxor, och förmodas varit Erik Larsson i Trångdala, Allmunge sn. — Å samma väg påträffades i gatan nedanom Berga by bonden Allmlöf i Häggby, Lagga :n, äfvenledes död samt en död qvinsperson, en soldatenka hvars namn ej uppgifvits. Allmlöfs häst påt äffades gående af och an på ängen nedanom vägen. Allmlöf och soldatenkan skola, jemte några andra personer håfva förut farit förbi ofv-nnämnde E. Larsson, som dervid bedit om hjelp, men erhållit det svar att deicke kunde bjelpa sig sjelfve ; Hvilket åfven, tyvärr! för dem besannades, eburu något sednare. AA. Var känd för nykter och ordentlig, och både han och soldatenkan hade ej velat lyssna till de i en gärd vid vägen, der de under hemresan varit inne, gjorda uppmaningarna att ej färdas vidare denna förfärliga afton; soldatenkan var dock ytterst angelägen att på aftonen komma hem till sina små barn, för hvilka bon sålunda offrade lifvet. — Likaledes har på hemresan från staden kyrkob. Wahlsteds tvänne drängar Gustaf Ekman och Jan Björklund aflidit på vägen helt nära prestgården i Åkers sn, knappt !mil från hemmet, samt bonden Anders Andersson i Elfsta, Dahlby s:n, å Wiggeby långäng en knapp fjerdingsväg från sitt hem. — Dessutom är kändt, att flera personer, som färdades från stadeh, samma dag varit i verklig lifsfara, och törds ännu flera dödsposter ingå från aflägsnare orter. De rykten som gå om många andra dödsfall kunna vi ej upptaga. I följd af ovädret och det ofarbara väglagetingingo ock inga ordinarie poster på den vanliga tiden förliden onsdag. Södra eller Stockholmsposten, som ankommer tidigt onsdagsförmiddagar, anlände först kl. 40 e. m. och kunde således ej utlemnas förrän tborsdagsmorgonen. -Vestra posten ankom kl. 4-f. m. thborsdagen i stället för, såsom vanligt, samma tid onsdagen och Östra först kl. 8 f. m., ehuru den eljest inträffar ungefär Jiktidigt med vestra. Södra posten har affärdats från Stockholm. tisdagsaftonen kl. nära 44; men postiljonen hade till kl. omkring AA . An reg AR Sr oo Äta 4 APh