Aftonbladet – 5 februari 1850, sida 2

bjelper mig, lyfta upp det här liket en smula, så att man får ranchera afärerna. Det blir ett serdeles vidlyftigt verk, det skall jag söga i förtroende, derför att han fått stelna i dödspositionen. Det var icke rätt det. Mamsell som var inne vid kantastropen borde ha betänkt det, helst som mamsell ofta varit med vid sådana här changemanger. Frun tystnade nu ett ögonblick och tog med ett djerft handgrepp i hufvudet på liket. : ,Jag tycker det är så orätt att röra vid döda innan de väl kallnat, svarade mamsell Fredrika urskuldande sig. De kunna ju ännu lefva och känna det.n Åh herre Gud, icke lefva de sedan de väl en gång äro dedac, småskrattade frun, torkande sig om näsan med lakanet hvarpå liket hvilade. Och skulle också lifsprincipen vara qvar i menniskan, så betyder det ingenting, Det går snart om igen, min lilla mamsell, det kan jag på: min Paroll dorör försäkra. Jag tror mamsell orkar inte med liket? Jo! se nu är allt komplekt Jag har helt solo alena tagit på salig kapten både skjorta och strumpor och tvättat honom i dentalj, det vet jag på samvete — allt innan min goda mamsell Rönnqvist installerade sig här. Så der! Nu är det bara att aplistera honom i kistan, när den kommer.n, Nu skola vi gå in i de andra rummen och börja att dekornera med servetters, fortfor frun att prata under det hon med en otrolig verksamhet sprang fram och åter och nu öppnade dörrn för att gå ut med sin hjelpreda. Jag skall tala om något roligt för mamsell, det är visst litet, så der å la hemlighetsfullt, men se för mina vänner döljer jag aldrig ett grand, jag tycker det är som en samvetsatack, och derför så hennes röst dog nu bort utom den låsta dörrn. hela dagar klädde den stackars: ut mamsell Fredrika möbler och vägger