Aftonbladet – 5 februari 1850, sida 2

Lägg sig nu litet grand på soffan och hvila en stund, det behöfver mamsell nog, det ser jag. Jag skall allt styra med hvad som kan beböfvas.n Mamsell Fredrika tackade sin enda vän med en blick så rörd och varm, så tacksam, att samla Greta började känna gråten i halsen öfver sitt eget ädelmod. Det var så tyst, så lugnt och stilla omkring den stackars gamla mamsellen, ati hon riktigt njöt deraf. Ett ljuft välbefinnande lät henne för en stund glömma sina många pligter, hur kort hennes frihet och 10 var, och ålla: de lefnadsbekymmer som stundligen omgåfvo henne i detta nu så fredliga hem. Hon låg i en slågs halfdvala och hörde Greta med sakta steg vandra fram och åter på mattorna. Så hade hon legat en stund då den lilla tjenstflickan stack in sitt hufvud och med en skarp och glädtig ton berättade, att en jungfru bad få tala med mamsell Fredrika. ,Säg att mamsell ej är hemkommen ännup, svarade Greta hastigt; hon kan behöfva att vara i ro en stund, tillade hon tyst. Det var besynnerligt,, svarade den främmande med en hög och förtretad ton. Herrskapet såg mamsell åka förbi för en stund sedan., Det går ej an att narras, låt menniskan komma in, sade mamsellen resande sig ifrån soffan med en lugnt undergifvne uppsyn. God dag kära Christin!, tillade hon vänd till den inträdande. God dag mamsell lilla! Frun helsar så grufligt mycket och ber att mamsell ville vara så god och komma till henne i afton. Säg herrskapet att jag ej orkar det i -dag: Jag är nyss hemkommen, och mår icke rätt välv, svarade marosell Fredrika vänligt. (Forts. följer.l