Aftonbladet – 4 februari 1850, sida 1

en stor sandad gård med höga bäckar, blomsterrabatter och jernsoffor under lummiga träd. I halfdagern trefvade hon sig fram till ett af dessa träd, band hästen dervid och skyndade med hastiga steg fram till en hög och ståtlig byggnad, hvars fönster lyste inbjudande. Hon steg in i en rymlig förstuga upplyst af en lampa, och en sirligt klädd. jungfru kom i detsamma ut ur köket, der glada röster och en väldig brasa mötte mamsellen vid dörrens öppnande. Kors! se mamsell Fredrikav, sade den utträdande förvånad. Nå det var då för väl att mamsell kom ändtligen. Nådig frun har varit så orolig för det att det dröjde och trodde att mamsell fått något förbinder,, pratade hon under det hon öppnade: en dörr längre bort i förstugan, tände ett ljus vid lampan och inträdde med mamsell Fredrika i ett litet tarfligt rum, synbarligen ämnadt för mindre bemedlade gäster, ty gardiner och möbelöfverdrag bestodo endast af simpelt bomullstyg, urblekt och tillskrynkladt, och den redan bäddade tältsängen hade ett täcke af en urtvättad kat!unsklädning. : Men Gud bevara mig! så fasligt väglag det måtte vara i denna qväll,; utropade den lilla jungfrun. hopslående sinå händer, vid anblicken af den stackars mamsellens nedsmutsade kappa och utankängor. Och så genomvåt af regn sedan, det var då grufligt.s Mamsell Fredrika berättade nu i få ord sina öden och sin olycka; men utan bitterhet, utan en skymt af förebråelse, med lugnet och Tesignationen hos en genomluttrad gammal mamsell, som ständigt berott af andras barmhertighet, af ett oblidt ödes nycker och af sin egen tyranniska fattigdom. Nå, nu är jag då någotnär skaplig igenn. sade hon leende, sedan hon med stor hast botat skadorna efter den olyckliga resan så godt hon förmådde, dervid den fina jungfrun ingalunda bistod henne. Hon satt endast på mamsellens säng med korslagda armar och pratade om herrns sjukdom och hur ondt hon slitit derför, på detta sätt i förväg bespisande den