Aftonbladet – 1 februari 1850, sida 2

stormande och Berialdigt upprepade Dbilallsbpetygelser. UTRIKES. DANMARK. Vid det företagna valet af tvenne representanter i landsthinget i stället för Schouw och Hvidt, erhöll etatsrådet, generalfiskal Blechingberg 73 röster och geheimerådet A. S. Örsted 72. Närmast dessa i röstantal voro kapten Dircking-Holmfeldt (67 röster) och öfverstelöjtnant Irminger (62). De upplysningar angående de så kallade förtroendemännen, som af departementschefen i slesvigholsteinska styrelsen Harbou gåfvos inför landsförsamlingen i Kiel och som vi i går omnämnde, innehöllo hufvudsakligen följande: Den 16 November hade konungen i Danmark erhållit ståthållareskapets förslag angående utnämnandet af förtroendemän, och den 24 i samma månad hade han bifallit denna begäran. Den 8 December blefvo de valda förtroendemännens namn meddelade konungen och den 21 tillkännagaf han sig icke hafva något att invända mot de valda och att han väntade från dem en skriftlig framställning. Den 27 December afsände de en skrifvelse till konungen, deri de anhöllo, att han ville utse förtroendemän å sin sida, för att först och främst öfverenskomma om ett nytt provisorium. Så snart konungen kallade dem skulle de begifva sig till Köpenhamn. Härpå hade icke något svar ännu den 18 Januari följt. I Berlin ville man den 11 dock känna, att förtroendemännen skulle kallas till Köpenhamn, och ännu ansågs icke hoppet förloradt om en fredlig lösning; hvarföre regeringen uppmanat deputationerna från Slesvig till tålamod. Hr Bängers förslag kommer troligen att förkastas. FRANKRIKE. Efter den 1 Febr. skall veckobladet Napoleon,, såsom IL. Bonapartes förnämsta organ, utgifvas dagligen. I det nummer, som utgafs den 14 Jan. finnes en jemförelse mellan Frankrikes och Förenta Staternas författning. Man söker der bevisa, att presidenterna i begge dessa republiker enligt de resp. konstitutionerna äro oberoende af den lagstiftande makten, och kommer till den slutsats att vid förefallande konflikt måste den lagstiftande makten alltid vika för den verkställande, hvilket ock alltid varit fallet i Förenta Staterna. Ett sådant språk är eller bar åtminstone blifvit upptaget såsom ett nytt anfall mot na tionalförsamlingen. Utom denna halfofficiella och ganska karakteristiska förklaring om de tvenne statsmakternas förhållande till hvarandra, innehåller samma tidning äfven en artikel, som väckte mycket uppseende, emedan den på ett mycket vänligt sätt omtalar Österrikes tillstånd. Sjelfva den ministerielia Constitutionnel tadlar Louis Bonapartes uppträdande såsom ledare af detta blad, samt hans anfall mot nationalförsamlingen såsom skadande ordningens sak. En otalig mängd exemplar af Napoleonn, hafva blifvit kringsända till alla departementer. På sednare tiden bar man beskylltE; Bonapartes regering att stå under engelskt in flytande. Med en insinuerande sidoblick på detta förhållande, berättar en tidning följande I följd af L. Bonapartes upphöjelse på republikens presidentsstol, har bland andra äfver en utmärkt vacker engelsk dam flyttat frår London till Paris. L. Bonaparte har sedar flera år tillbaka stått i nära förhållande til henne. Men presidenten är tyvärr icke rik och har dessutom många behof att tillfreds ställa. Den fattiga damen klagade; hennes hu stod tomt och öde. Men plötsligt framtrolla des i hennes våning den yppigaste lyx. Mot tagningsrummen uppfylldes af lysande gäster — ehuru af något exotiskt ursprung — och blant sällskapet märkte man den brittiska diploma tiens största namn. — Damen utöfvar stor inflytande på L. Napoleony. . Bergets ledamöter hafva utfärdat ett mani fest till alla folkskolelärare, hvarvid de råd dem att söka undgå verkningarne af den mo dem nyligen utfärdade stränga lagen, hvilke; förbjuder en afsatt lärare att grunda privat skola på samma ställe, der han förut varit an ställd. Det vore derföre bäst för dem, hete det, att genast och före den nya lagens publi cerande frivilligt begära sitt afsked, emedan d i sådant fall icke kunde hindras att anlägg privata skolor, hvar på sin ort. Anledningen hvarför La Presse blef lag under beslag var att den i en artikel om pro cessen mot ia Reforme upptagit samma or för hvilka sistnämnde blad blifvit åtaladt. En uppgift, att den ryktbara författarinna