dem från all fruktan att, åtminstone i sin nuvarande ägarinnas lifstid, blifva lågornas rof. Vidare fanns der en helt liten och ful flaska innehållande ett eau de Cologne af mer än tvetydig äkthet, hvaraf dock mamsell Rönrqvist aldrig. nänts taga en enda droppa. Der bredvid syntes en grön pomadburk och åtskilliga misslyckade lyxartiklar af det mest smaklösa och torftiga utseende, tydligen presenter af vänner och bekanta, hvarpå man kunde bedöma deras tankar. om mamsellens smak, Omdöme och pretentioner. I det inre rummet, der samma ordning herrskade, som i det första, syntes flere små tältsängar, redan bäddade för natten, stå bredvid hvarandra. å Vid fönstret, på ett klumpigt bord med svartmålad skifva lyste ett gult-talgljus i en blank messingsstake, och vid dess sken satt på en trästol en gosse om sex år, med fötterna uppkrånglade på den slå som sammanband stolens bastanta ben. Gossen hvilade armbågarna på bordet och hade stuckit in sina händer i den skog af ljusa lockar, som skuggade hans öron; för att freda dessa från alla förvillande ljud under det han med en sjungande och skarp ton läste högt ur en söndertuggad bok, som lig framför honom. Ett stycke derifrån, vid ett mindre bord, voro tvenne äldre gossar sysselsatta att. spela kort, sparsamt vägledda af skenet från det aflägsna ljuset: Under det de emellanåt togo sig en bit af de väldiga smörgåsar, som de placerat på bordshörnen bredvid sig, blandade de med mycken ifver den af smuts orimligt tjocka kortleken. På en pall vid kakelugnen satt en liten blek flicka om fyra år med ett ängsligt och dödt uttryck i-sitt magra ansigte. Nej tack dul utropade häftigt den ena af de spelande, det var bortspel skulle jag tro. Vackert bortspel, då du SÖP.n Nej, jag stack öfver, gjorde jag,, svarade den förste, höjande rösten. Stack du öfver du? sade den andra å!erjagande de bortlagda korten och utbredande