ras landsmän här hemma. Jag skall för tillfället anföra något om förhandlingarne vid ett stört folkmöte, som de hade utsatt till den 4 sist). Juli, årsdagen af Nordamerikanska Staternas ;jelfständighetsförklaring (Hör! hör!). Dervid talade bland andra.en prest, hans högvördighet loktor Adamson, och jag vill uppläsa tidningsberättelsen derom, på det j sjelfve måtten kunna bedöma både hvad ban sade och huru let upptogs af mötet. Hans högvördighet yttrade: Jag kommer nu att tala om krigsärender (Hör! hör!); men man torde inse, att då jag har ingenting: att skaffa med dylika ämnen, så kan det blott vara för sämjans skull, som jag nämner dem. Inz nan någon innerlig och tillfredsställande förening emellan söndrade samfundsdelar kan äga rum, blir det nödigt att de förstå hvarandra riktigt. Det är likväl att befara, att man i England icke riktigt fattar förhållandet härstädes; och det synes derföre nyttigt, att man der får tillfälle att veta och bedöma några ganska väsendtliga omständigheter angående vår ort. Jag skall uppräkna dem. För ;det första har hela detta samfund en militäs ;risk organisation (Bifall). För det andra kan en pstor del af landets invånare snarare sägas hafva slagit läger här, än bosatt sig här (Bifall). För det tredje äro ägarne till hästarne och bjordarne härpstädes äfven innehafvare af landets stridskrafter p(Bifall). För det fjerde befinnas i folkets hand alla ppunkter af strategiskt värde och äro så beskaffade, patt det blir verkligen svårt för någon annan att bemäktiga sig dem (Bifall). För det femte finnas här andra hamnar än de, som allmänt begagnas till handelsrörelsen ochså betryggade och betäckta pmot observation och anfall, samt i ett sådant läge, patt deras ägare kunna sätta hänglås för handelspvägen till Söderhafvet (Högljudda och ihållande bipfallsrop). Sedan jag nämnt detta, hoppas jag ämpnet kan lemnas derhän, så att ingen ting vidare behöfver ordas derom. : ; Nå väl: hvad kan meningen vara med denna bans högvördighets öfversigt? Svårligen kan någon ett ögonblick betvifla att han härmed låter England förstån våra Capska kolonisters beslut, i fäll vi envisas att truga på dem vår fängelsebefolkning: det beslutet nämligen, att icke blott sjelfva öfvertaga sitt eget försvar emot vildarne, utan äfven att kasta utmaningshandsken och trotsa engelska styrelsens egen makt. Jag erinrar härvid blott, att efter denna d:r Adamsons förklaring på årsdagen af nordamerikanska sjelfständighetsförklaringen, och innu mer efter det sätt hvarpå den mottogs af våra sydafrikanska landsmän, finnes det intet skäl, för er att kosta en skilling på denna kolonis militäriska beskydd (Hör hör!). Denna erinran må likväl icke så missförstås, som åsyftade den någon hbämndfull vedergällning för hvad vi hört förkunnas från Cap; ty hade jag varit bosatt der, i stället för här, så skulle ag sannolikt sjelf varit en ibland de första motståndare mot fängelseafskrädets införlifvande pland mina grannar. Men deremot påstår jag Itt det är ett svek emot er och att man förer er bakom ljuset, om vi till denna koloni sända ett enda uns kulor och krut, eller der åta bygga broar och anlägga hamnar, på bekostnad af folket här hemma. Jag påstår att detta är ett på missledning hvilande slöseri med våra allmänna medel (Hör, hör! Bifall.) Hören nu vidare huru det står till i South Wales. Afven der hållas möten; i de sednast