vagn: dragen af eri gammal stelbent häst, hvars drömmande rörelse bevisade, att han till sina öfriga ålderdomskrämpor och ofullkomligheter kuude lägga dem, att vara blind och döf. En dräng, klädd i skinnkrage och mössa med vaxduksöfverdrag, hoppade tungt ned) ifrån ett trasigt säte, hvilket sjunkit baklänges i bädden af. den rikliga hövolm, hvarmed vagnen var: fylld. Han ruskade på sig med en omorgnad och missbelåten: min och -bultade derefter häftigt och. vårdslöst på porten till ett litet oansenligt hus med gula fönsterluckor och grön: port. Då detta ej hörsammades trummade han våldsamt .på fönsterrutan med ändan af piskskaftet. Ett fönster på gafveln af huset öppnades slutligen oeh en fru i yfvigt mösskrus, löslockar och ylesjal tittade ut under det hon med harmsen röst ropade: sHvad står på? Hvad är det för ett väsen ?n Jag ber om förlåtelse!, svarade drängen i det han klef ett steg tillbaka, såg uppåt och lyfltade på mössan: Den oförfärade blick som ifrån höjden föll på hans hufvud lät hans vrede sjunka undan, liksom den sömnyrsel hvari den långsamma färden försatt honom. Jag ber om förlåtelse, men jag trodde att här endast bodde en gammal mamsellr, tillade han. Då misstog ni er dåv, sade frun barskt och Irog tillbaka sitt hufvud, Var så. god först och säg mig hvar mamsell Rönnqvist bor efter som hon flyttat härifrån så oförmodadt, frågade drängen hastigt cch frigt, då han såg sista bandrosen i den stora regliggen försvinna. Mamsell. Rönnqvist! Det vet Gud och icke ag hvar hon fins, och dermed slöts fönstret ch frågaren vände med en kraftig ed och en örargad åtbörd om den gamla blinda hästen, oppade upp i vagnen igen och for af så fort van kunde förmå sin dragare att lunka. Vi skola emellertid före detta ekipage uppöka mamsell Rönnqvist, hvars bostad hade så iten helgd att man blott behöfde åberopa hen